Hoppa till innehåll

Etikett: Poesi

Ingalunda solo på Bibelns dag

dväljes ej mol allena
änskönt ensam
månde bliva kvällsaria
i vördnad inför
fadern i det fördolda

Vilken glädje! Jag är inte ensam i min ensamhet. Gud bor i mig med sin Ande och därigenom kan jag få prata med Jesus. För de tre är ju som en och samma väsen, fast olika ändå. Fråga mig inte hur för jag är ingen teolog. Jag tycker iallafall att jag upplever de tre varelserna på olika sätt.

  • Gud är en storslagen skapare i alla former av kreativitet.
  • Jesus är en vän att umgås med och av en vän blir jag varm och glad.
  • Helig Ande ger mig extra energi, är den som blåser på det onda och den som gör mig kär i Gud.

Om jag kunde skulle jag vilja höra Guds röst. Ibland har jag inbillat mig att jag gjort det. Inte som en vanlig röst utan som en som finns i tanken. Jag har tänkt många gånger att Gud behöver nog överrösta det ljudet jag har i huvudet. Det sammelsurium av cikador och syrsor som aldrig har vett att sluta nån gång, men alltmer har jag börjat förstå att Gud hellre talar till mitt hjärta än till mina öron. Smart drag, för mina öron är hela tiden upptagna av annat. Är det inte jobb så är det denna kör av tjutande insekter.

Så nu ska jag träna på att lyssna in hjärtat. Kanske har Den Högste några nya hemligheter att viska till mig. Framför allt hoppas och tror jag att Han kommer att ge tröst, hopp, och frid mitt i stormen, för jag har hört att minsta lilla gnutta tro kan försätta berg.

Idag är det Bibelns Dag. Då tänker jag dela med mig av ett par bibelord som burit mig genom åren: förutom Psaltaren 23 så har jag ett gäng favoritställen i Bibeln. Jag ska visa er tre av dem. Bilderna till bibelorden har jag hämtat i Bibel-appen jag använder. Du kan hämta den appen från YouVersion.com (klicka här för att öppna länk)

Ett stort löfte som jag fortfarande lutar mig mot. Fastnade för det för 22 år sen cirka.
Att be om beskydd för tankar och hjärta har fungerat för mig. Bönesvar alltså.
I en annan bibelöversättning står det att: ”Han bor ’i’ dig”. Det är underbart att veta. Att Han som är ’i’ mig är större än allt annat som jag möter.

Vinterkväll längs vägen

Vilken fröjd när stjärnor tänds,
manifesterar sitt lov till Skaparen,
triumferar det svarta valvet
med Ljusets hastighet.

Uppenbarar i kylan och mörkret
sin godhet och nåd,
genom gudomlig kraft,
sin enorma solenergi,
gör de gott
ifrån ett oändligt universum.

Och när andra ser bälten,
björnar och vagnar,
då ser jag änglaögons solstänk
bryta upp nattens mörker,
blinka till lilla mig.

Undrar inget i fjärran syn,
bara stum beundran
över de levande diamanter,
som snuddar vår jord med sin frid.

Mitt hjärtas tacksamhetsskuld
känner ingen kyla,
inga gränser,
bara kärlek och värme
i midvintertid

En Annandag

Om jag fick byta huvud med… tv:n
så man kunde stänga av
smärta och fullmåne
då allt rör på sig mer
djur, väder, människors tankar
drömmar
söta små
som flockas kring fågelbordet
ivrigt hungriga
träffas de med vänskaplig värme
i snabb kamp mot tiden
för att slippa smärtan
av frusna vingar, tår
och flyende själar
medan människans hjärta säger:
lugn, vänta
det gör vi i morgon
en Annan Dag

Rörigt kan det nog bli

Hej vänner!

Ser att det är precis 6 månader sedan förra inlägget. Jag skyndar långsamt med mitt bloggprojekt. Jobbar heltid på en förskola och på fritiden har jag inte ork att engagera mig i så mycket annat än min egen familj.

Denna veckan har jag semester, och då passade det att pyssla med bloggen. Eftersom jag är en skrivare, och mår bra av det, så kommer Trolikt Och Rimlikt att leva vidare i någon tappning. Växa och blomma. Blir lite att lära sig medan den växer. Så lite rörigt kan det nog bli.

Här tänkte jag lägga in en bild med en ny liten dikt, men lyckas inte få det att funka. Ni får en gammal bild istället. Får träna på det här med att få in nya bilder. 🤪

So long
/Maine ❤️

Vinter vid hamnen

Omstart

Hej ♥

Tänkt på sistone att jag kanske skulle skaka liv i den här bloggen. Så nu står jag här. Har installerat en ny app i telefonen och försöker få det att fungera på ett sådär modernt sätt med just nu-effekt. Behövs lite bakom-arbete först. Backup och uppdateringar och sånt… datorer :-/

Behöver jag känna mig pirrig inför det? Njae…

Detta är min scen emot världen, min lilla hörna av nördigt skrivande, en reflekterande spegel, ett hav av känslor, tro och hopp.

Välkommen åter ♥

Lucka tjugofyra 2016

JULSONETT

Som vinterns snökristall
skir och vacker
tunn ung hud
i stjärnenatten lagd

änglakörer världen strålar
fastän familjelyckan gömd
finner i hö och husbonns armod

med sina kärlekstoner
och flingans vinge lyfter
till mänskosläktets tomma grund;
hungrande hjärtans lund

En makt. En kraft
En mäktig regent
Av himmelriket sänd

Lucka fjorton 2016

Stilla snöfall,
Och ljuset,
tränger undan mörkret,
och igelkottarna,
slumrar under,
Stilla snöfall

Lucka tio 2016

I veckan har jag nördat ner mig i Alfred Nobel. Inte visste jag att han var så poetisk. Har mersom bara tänkt på honom som den där dynamitgubben som hittade på ett pris.
Jag hittade några av hans rader som jag delar här…

Alfred Nobel, 1833-1896

Ur Canto av Alfred Nobel:

The wintry frost, although it spares no flower,
Yet spares their seed to grace a future spring;
Though Vice may harden into Callousness
It cannot drain all feeling from the breast.
It lays there dormant, but with proper culture,
Methinks the seed may bloom a second time.
That seed is Poesy

The morning breeze which gently fans my face
Rippling the waters, wakes a gushing sound
Whose mystic music seems to Fancy’s ear
A hallelujah from the angels’ choir.

Ur Night-thoughts av Alfred Nobel

The virgin world, now ready for the seed
Which she receives from God, begins to breed,
And living beings, starting as from naught,
Proclaim the presence of creative thought.

Thus far ‘tis wonderful, but uncombined
Chaotic matter cannot be defined,
A dust impalpable, unseen, unknown,
Yet out of such the Universe is grown!
It triumphs now, the Principle of light
O’er death and chaos in their endless strife;
But times will be when planets, ours as well,
Ring with the echoes of Creation’s knell,
When reeking suns have spent their final light
And Death triumphant lords it o’er the Night.