går och går
tar inte in nåt
överleva och övergå
till andra uppgifter
ner-åt till upp-gifter
gångbar lösning
går och går
tar inte in nåt
överleva och övergå
till andra uppgifter
ner-åt till upp-gifter
gångbar lösning
Orden kommer sent
nära Dig
föds i smärta
och avskildhet
tillsammans med Dig
som En källa ur klippan
Utan Den är ensamhet
tomhet i befolkad skog
Blandade stammar
flyr till gemensam ort
söker Passion för frukt
skördar vämjelse
Men Mörkret sover
ett par steg framför Morronljuset
i gryningen
hand i hand med sommarvind
Himmelska superkrafter
dansar backen ner
hämtar upp orken
För Kärlekens skull
bär den allt
Balanserade harmonier
i vågskålens skarpa Klang
grå är smakerna,
men sväljer ändå
För Kärlekens skull
tror den allt
Noterar musikens iver,
busiga lek och skratt
låg blir Tålamodet
med vibrerande värk
För Kärlekens skull
hoppas den allt
Diamanternas stjärnglans
sjunger försiktiga toner
Ytan till synes blank
skymmer underliggande smärta
För kärlekens skull
uthärdar den allt
så grå helg
så tysta regndroppar
äntrar del två
i denna traven

reser i fantasin
med utomjordiska förtecken
sammanflätad gudomlighet
i svalkande duggregn
sjunger jag sången
om Dig
Joodå,
Men vilken är belöningen?
Jag försöker verkligen
Undvika att efterlikna
Väderkvarnar
Skulle bara stänga ett burklock
Axel subluxation
Och skulle bara vända mig om
Knä subluxerar
….
Fast när fjärran vita fjälltoppar landar på vårens gröna klädnad.
Och när försommarens vindstilla kvällssol brer sin guldiga mantel över lid och spegelblank sjö.
Horisonter att memorera. Sätta i bildminnet. Andlöst vackert!
….
Men hela arbetsveckan har värken suttit fast i pannbenet. Liksom i resten av mig. Som ett rostigt sågblad. Släng det i metallåtervinningen. Gör dig av med skräpet.
Tack å gonatt!
Fortfarande kvittrar fåglarna sitt vårliga ”Bygga-bo”
fastän cynismens frukter hänger dignande
Ingen av de andra märker
att stammen ändrat färg
att ormen lurar i bladverket
att det är Afton
För solen går inte ner – Den får frukten att mogna
och Festen kan fortsätta – som om ingenting händer
Ingen av de andra märker
att vissa frukter blivit giftiga
att Lejonet ryter
att det är Afton
Fortfarande kvittrar fåglarna sitt vårliga ”Bygga-bo”
fastän inget finns att äta – arbetar de – uthålligt och troget
Ingen av de andra märker
att Örnen ropar ve ve ve
att Kören i fjärran jublar
att det är Afton
men solen går inte ner – Den får frukten att mogna
Snart skördar Trädgårdsmästaren – oavsett kvalité
och undra om de andra märker
att vissa frukter sorteras bort
att Orkestern spelar oavbrutet fortissimo
att det är Afton
och fåglarna
fortsätter Kvittra
och bygga bo
vill tillbaka dit
där jag glömmer världen
till påsken
förlåtelsen
sinnenas rum
vidderna

ibland bara
låter fingrarna löpa fritt
kanalisera ner tanken
och vips
så sitter här
en dikt
en annan gång
nåt ord i taget
sena natten
eller tidiga morgonen
och efter nån vecka
där sitter den
oftast så
testar olika meningar
flyttar orden hit och dit
fram och tillbaka
i ändlösa fraser
tills de kanske sitter rätt