Där står själen
inför Den Som Överflödar
blomstrar Hon naket och avklätt
Men klädd
Öppen som ett blödande sår
rinner hon fram
till Den stilla Källan
tvättas i Oförtjänt Välvilja
Oaktat hennes svaghet
låter Han solen lysa
Så återspeglas alla färger
på Blomman
Och på Ängen
Där står själen tillsammans
Blomstrande
Blandandes alla färgerna
där i Den Överflödandes strålglans
ger mörkret vika
Eller –
Rummen – mina
de Gröna jag hittat
Rätt färg – Eller?
Annan
sa jag rätt?
Vem sa? –
– öppnar Dörrar
som stänges
av Gud
– eller?
Mitt sinne
vart tar det
Vägen
Långt över
bräddarna – Svämmar
som vågorna
ändrar karaktären
på Humöret
Mina barn med
sinne – för
humor
– Och Bus
Gonatt – för
vilken gång
i ordningen
Ingen – ORDNING
på – Det
Den har vuxit på sig
Överraskningarnas trädgård
– när jag går vidare –
vad mycket vackert – Han planterat
Han – Skaparen
Människomöten – att flukta
Godaste frukterna – och
lyxig semester
Så skönt att gå
I trädgården – Tillsammans
och komma ifrån – Kampen
Och komma närmare –
Honom
Måste inte
måste inte nånting
Och det är skönt
Så där som när solen dansar
Över molnen
Så där som när vinden leker
med de nyfödda löven
Tar några djupa Ande-tag
lyssnar till Skaparens skogsmusik
medan igelkottarna kryper in under löven
Lämnar ryggsäcken en bit bort
borstar bort några dammiga tankar
Höstljuset får liv i en solgul storm
pejlar in Den Stora Rösten
fyller mitt inre rum
med gudomlig energi
Anden skapar så med löven
en vaggvisedans för igelkottarna
medan sången av Rösten ljuder i trädkronorna
Ett grenverks fullkomliga kaos
i rasande kamp mot årsvarvens gång
ödmjukt böjande sina huvuden
i en tillsammans-dans
Och jag förloras i Ande-tagen
helt och hållet såld
i det solgula ljuset
i total tillit till Gud
att föra denna glädjestormande dans
När igelkottarnas värld
är i höstlikt mörker på väg
mot slutet
blir som huden – puckelpist
där själen promenerar
andas in skogens eko-liv
med rykande rooibos
Hemma
känner vi oss
i kallelsens ömma hjärtan:
Öm hud
sårmärkta händer
bär tungt
svettmorgon måste ingen
kvinna led under första måndag
ej trött är enda utveckling
liv söker poesi