Hoppa till innehåll

Etikett: Smärtor

Lovets offer

Min dag är mycket svår
när blir vinter till vår i mitt liv?
Dig jag ärar, prisar
lyfter min själ upp till Dig

Vid min sida går Smärta
denna dag mitt hjärta
är tungt och trängt, men jag
lyfter min själ upp till Dig

Mina tårar går till Dig
och Du mättar min hunger
med Din barmhärtighet

Du, Herre, fyller mitt hjärtas innersta
med ljuvlighet, och jag
offrar lovsången
Lovets offer till Dig, min Fader
och Du släcker min törst

I de tårar jag fällt förut
Du gjort mig fri och stark
när jag kommit inför Dig
och lyft min själ upp till Dig

Tacka Herren, min själ vill
lovsjunga Honom
för allt underbart Han gör
Natt som dag, min tillflykt,
min starkhet är Du
Helige Gud
1998

Ur Bibeln:
Hos 14:3
Så vill vi bära fram till Dig våra läppars offer
Ps 50:7-23
Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste
Heb 13:15
Låt oss därför genom Honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar Hans namn.

Fångna ord

De är en kula
omspunnen av spindeltråd
svävande i ett vakum
tyngdlöst
utan begrepp om rum
om tid
Kulan rymmer godhet
liv
välsignelser
Kulan rymmer
längtan
förbannelser
I rödsvart skimmer
ger den sitt sken
såsom av glas
är den skör
Varje spricka blir gråt
varje läcka en känsloflod
utan ord
grå, tjock spindelväv
stoppar ljuset
kväver orden

1993

Arbetslös

Vakum
i en plastförpackning
syrebrist
i en liten mörk låda
köra huvét i väggen
tar verkligen stopp
fälla krokben och
ramla pladask i skiten

Brickor i ett spel
styrs av andra
lampan tänds när
det passar andra
vägarna finns men
bommarna är låsta
haven finns men
båtarna har sjunkit
Drömmarna sitter som
fångar i fantasins värld
målen är bakom galler
i mörkgrå celler
metoderna har fått
handklovar och fotbojor
resultaten sjunger, inlåsta
i sina tomma gravar
Kunskapen finner inget offer
Motiven lägger ner sin stav
Slaktbilen lastar inspiraton
Utbildningens egen förintelse
arbetslöshet

1993

Livets kontraster

Ljus är solen som lyser
Ljus är kronor i håret
Mörk är natten i skogen
Mörkt är grumligt öga
Grå finns ej när man vet
Grå finns när man ej vet
Dunkel är skuggan i skymning
Dunkla är grå moln i Livet
Mörkt är hjärta av avund
Mörkt är liv som ej levs
Ljus är sol genom lövtomma träd
Ljus är gnistrande nyfallen snö
Hav är landet under vatten
Hav är irrande fiskar under is
Land är marken som bär oss
Land är krokus upp genom snö i vårsol
Gult är solen, sveket och korset
blått är allt runtomkring
Rött är kärleken, rodnaden och blodet
svart är allt runtomkring
Vitt är renhet och blommande prästkragar
brunt är allt runtomkring
Himmel är Guds Rike i ett hjärta
Himmel är älskande människor
Helvete är en *planka i ögat
Helvete är andar som kastar sten
Himmel är ljus i mörker
är gult, rött och vitt
Helvete är kompakt mörker
är blått, svart och brunt

1993

Luk 6:42
Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

Karusell

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
1992

Ps 94:17-19,22
Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: ”Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.

Det eviga svärdkastandet

Vid en svart vägg
en svag skepnad
framför är en klunga drägg
Vem som börjar vet ingen
de är brinnande
sluten är den; ringen
Någon själen sårar
ord kastas fram

blodiga snitt och kalla kårar
Dräggen skjuter denna gång
blir som studsbollar
ingen fattar din sång
Vassa, kalla, blanka samurajsvärd
samurajerna är bumeranger
kvar sitter en sårad värld

1990

I en bild

Två målade ögon
frågar en bild
utan svar
utan existens
bortom verkligheten

Två förstående ögon
fyllda av medlidande
ser ett ansikte
utan hud
utan förståelse

Två ögon
som längtar bort
bortom det som syns
bortom den bild
som visar verkligheten

Två rädda ögon
möter en bild
fylld av ironi
fylld av omänskligt handlande
utan samvete

Två ögon som ler
utan att veta varför
i ett ansikte
utan mun
utan ord

Två ögon
söker en blick
bortom verkligheten
i en bild
utan uttryck

Två smärtfyllda ögon
döljer en hemlighet
utan grund
utan existens
i en bild

Två övergivna ögon
i en överbefolkad värld
på en väninnas party
i en värld utan vett
utan sans

Två trötta ögon
söker en viloplats
de hittar ingen
med frid
utan stress

Två ögon
i en bild
bakom en vägg
som inte är en vägg
som är en spegel

(1988)

Rop mitt i livet

Sommar är liv
träd och gröna ängar
vind som leker med löv
ha kul på sommarnattsfester
mycket sol och heta stränder
Molnen skvallrar om regn
dimma och kuling
dag som är grå
liv som är mörkt
och en tanke på död
kanske framför en buss
så att dagen dör ut
Där går sol upp
till värme och ljus
men de som bär sorg
kommer ej att veta
långt bortom molnet
lever en sång
ett rop
som ej hördes
i livets trafik
Det kvävdes i dånet
av stress
av hysteri och självupptagenhet
Mitt i sommaren
mitt i livet
tog hon sitt liv
(1988)