Mitt varma hjärta
faller
faller
från tåget
faller
faller mjukt i Herrens händer
och lilla lågan fladdrar
flämtar ansträngt
från mörkret runtomkring
Mitt lilla öppna hjärta
längtar
darrar
väntar
försöker bara vara
vill bara leka
bara vara
som ett barn
tills Hans hand lyfter hjärtat upp
Etikett: Smärtor
Mitt vuxna sinne ser grått
Himlen är ljusblå
Rosa är molnen
Men mitt vuxna sinne
Ser grått
Matar mig genom
Den grå massan
Och sjunger sången
Om Hosianna
Strimmor av ljus
Skrev det här en natt i början av november…
söker blickarna
nickar med huvudet i bakgrunden
och förväntas resultat
igelkottar jagar
till mörka gryt
söker tystnaden
knäpper händerna under filten
och en hjärtats tysta bön
tårar rinner
strimmor av ljus
Igelkottar går i ide – vanligtvis
Sen höst
skogen klär av sig
naken
Lövens fägring
faller
till nya nivåer
Naturligtvis
Låga strålar
liksom sinnen
mellan höga stammar
frostigt vitkalkade
som döden
Stilla vatten
blänker
Igelkottar går i ide
Vanligtvis
Flera ess i leken
På senaste tiden har jag åkt förbi vad jag kallar bokstavsöar. Öar som lätt ankrar en människokropp. För en tid eller mer som för alltid. Alla är förkortnigar och rimmar bra eftersom alla slutar på s. Fast bra är inget adekvat ordval eftersom de rimmar illa med hela skapelsen.
Att alla slutar på s kan verka som en lösning på problemet. En gemensam nämnare. En nyckel. Dessa öar passar in i min kropp på samma sätt som nyckeln i låset. Frågan är om det rätta är att låsa in öarna. Jag skulle vilja låsa ut dem. Lägga ut dem. På bordet. Saka. Eller lägga och få vinst. Som ess i leken. Vinna. Segra. De orden smakar gott.
Nu är det så att jag tror mig ha ett 5e ess i min lek. Sist men inte minst. Den ön är störst. En bokstavs-ö med naturligt övernaturlig extrautrustning. Som bromsar låsningsfritt. En överväxel. Att plocka fram ur rockärmen. Som en inneboende hjälp. En Hjälpare. En källa till kraft och glädje i alla lägen. Som också slutar på s.