Etikett: Träning och Motion

Påsken var glad

Startade påskhelgen med att på skärtorsdagen åka till Umeå och kolla in nya köpcentrumet på söderslätt. Blev avsläppt vid Avion 2. Gick i alla möjliga intressanta affärer i ett par timmar. Sen ett par timmars vandring på Ikea (bara nedre plan) och tänkte inte egentligen handla så mycket men gjorde några fynd. De hade fortfarande nån slags nystartsrabatt på en del butiker. Bland annat detta tränings-kit som var på halva priset.

Blev en jättebra uppdatering.
Har funderat på bollen i ett par år men aldrig kommit mig för, och nu fick jag ju ett gummiband, en matta och ett hopprep på köpet. Hantlarna på bilden har jag haft sen tidigare.
Efter att ha använt Calles tryckluftspump…kompressor heter det kanske… så kom jag på att bollen har perfekt höjd för att sitta och glo in i akvariet.

Resten av påskhelgen kan dessa bilder få symbolisera:

I och för sig var det bara helt soligt en dag av fem möjliga men jag har blivit väderbiten ändå, och det är solen, skoterturerna, husvagnslivet, alla rödingar och alla underbara människor jag fått sitta till bords med som jag vill minnas.

Känner mig så välsignad.

Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.
Länk till Bibeln Första Timoteusbrevet 4:8 klicka här

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
länk till Bibeln Johannesevangeliet 11:25-26 klicka här

Egentligen

Egentligen
orkar jag ingenting – Ibland!
Och mer ibland – Egentligen –
– är jag Sjuk – fast Frisk
och Bara
lite hungrig i –
huden magen själen hjärtat

fast Egentligen…
Låt mig va sjuk
när jag är sjuk
och låt mig va FRISK – nångång!

För jag känner
– Mig –
eller gör jag det?
– egentligen –
Vaddå, EGENTLIGEN?
Ibland Nästan Frisk!

Det sjunger halleluja

Ibland är det jobbigt
och då tänker jag:
Vilken lång öken jag är i.

– Men nu är det dags
att lyfta händerna lite,
säger min fysioterapeut,
och vrida tummen upp,
för då ska kraften komma.
– Ur korset ???? tänker jag,
och kollar på tummen.

Medan jag vilar lite till
i oasen

Jesaja 58:11 länk till bibeln.se klicka här

Dansar med skogens röst

Tar några djupa Ande-tag
lyssnar till Skaparens skogsmusik
medan igelkottarna kryper in under löven

Lämnar ryggsäcken en bit bort
borstar bort några dammiga tankar

Höstljuset får liv i en solgul storm
pejlar in Den Stora Rösten
fyller mitt inre rum
med gudomlig energi

Anden skapar så med löven
en vaggvisedans för igelkottarna
medan sången av Rösten ljuder i trädkronorna

Ett grenverks fullkomliga kaos
i rasande kamp mot årsvarvens gång
ödmjukt böjande sina huvuden
i en tillsammans-dans

Och jag förloras i Ande-tagen
helt och hållet såld
i det solgula ljuset
i total tillit till Gud
att föra denna glädjestormande dans
När igelkottarnas värld
är i höstlikt mörker på väg
mot slutet

Fortfarande gult

Jo hej på er, jag bestämde mig för några dar sen att gå till jobbet idag på förmidagen. Är så tacksam att få gå dit och hälsa på emellanåt. Jag väntar på att få börja arbetsträna. Och under tiden passar jag på att njuta av livet och våren. Löven har börjat skymta. Och solen är varm. Och igår när jag hörde smattret på altanens plast-tak av regnet fick jag sommarkänsla. Det är så härligt.

Och igår tänkte jag att ”om det känns någorlunda okej på morgonen” så tar jag en träningsrunda på simhallen först. Det va SÅ skönt att långsamt sträcka ut i det ljumma vattnet. Det var nog före påsk sist jag simmade. Fick räcka med ca15 minuter idag. Det triggade ändå igång nervsystemet. Måste få värktabletter som går kombinera. De jag har nu får jag inte ta samtidigt eller överlappa. Knepigt. Har inte tänkt på det riktigt förrän nu. Det måste fixas.

Så … att det finns ett stoppdatum på min sjukskrivning är nog mer för att det teamet som jobbat i min depå ska bli påminda om att föra handlingarna framåt, eftersom jag innan dess ringer och säger en massa saker. Nu ska sjukvården få till en videokonferens med försäkringskassan och arbetsgivaren… och jag väntar.

I natt smet en hamster. Tja, förmodligen mitt fel. Burarna står i flickans rum men jag gick ut därifrån efter att flickan somnat och tittade inte efter att det var stängt ordentligt. Hennes storebror va inte glad över att behöva dammsuga skit i sitt rum tidigt på morgonen.
Om jag fick skulle jag ha gjort mig av med dom allihop. Hamstrarna. Men… de har varit bra terapi för mig i vinter. Att småprata med och nosa på. Pyssla om och jaga rymlingar.

Brownie, nattens rymling, kalasar här på pecannöt

Jobb o pannrum och trädgård

Ja, vad ska jag skriva? Pratade nyss med försäkringskassan så nu börjar de försöka få in mig i arbete igen. Känns bra faktiskt. Förslaget 2h/dag alla arbetsdagar. Jamen. Det tror jag på. Då blir det kontinuitet och bra känsla för vad jag verkligen klarar. Man kan tex öka en kvart sen…eller vad jag bestämmer utifrån hur det känts. Jo…

Krattade en timme igår. Som träning. Det känns då fortfarande okej. Inte smärtfri, men okej. Dvs ingen migrän. Den hade jag igår morse. Ska inte försöka förstå varför det känns si eller så. Utan bara vara i det som är. Gröna rum!

Även vår hörna i vardagsrummet som jag inrett med musikinstrument är ett grönt rum. Inte för att det är grönt utan för att där får själen sitt. En njutning. Ett ställe att tappa bort tiden på. Låta evigheten flöda. Som en grön ström.

Ha en bra dag ♥

Ny syn – en pilgrims kamp

Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.

I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.

FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?

BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.

DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.

ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.

TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.

LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.

ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.

Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.

Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.

Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.

Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?

Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum

Länk till Bibeln.se Ordspråksboken 3
…Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
Tänk på Honom var du än går, så ska Han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda
Det ska ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben…

Jämmer och elände

Nytt skov. Verkar det som. Känns som jag är manglad och sen nertryckt i en myrstack. Vem är det som klöser mig? Och värktabletterna jag stoppat i mig – vart tog de vägen? Till vilken nytta? Och Varför då?
Jag tänkte mig att det skulle bli bättre av att gå sjukskriven. Där trodde jag fel. De här skoven kommer i alla fall. Såna här dar går det inte göra nånting annat än att bara hålla igång. Lunchvilan var en plåga. Så jag gick en promenad. För att bli kvitt myrorna och barren.

Nu är det lite mer än fyra månader sen jag i ren ångest drog nödbromsen. För att jag trodde att jag skulle gå i väggen alldeles för hårt. Att jobba heltid och ha ett träningstvång gick inte ihop. Sjukskrivningspapperen har gått på löpande band sen dess. Jag har tinnitus, migrän, IBS och B12 brist. Jag har symtom som liknar fibromyalgi och ME och i de senaste sjukskrivningsintygen skrev doktorn ”…Även medicinsk bedömning avs ev bindvävssjukdom” ”…kontakter skall upprättas bl a med genetiska institutionen i Umeå utifrån misstanken på Ehler-Danlos syndrom och vidare handläggning.” Men. De gör inte de där bindvävstesterna i Umeå längre så det blir att besöka flera specialister istället.

Där är jag nu. Vidare handläggning. Magen är bättre efter den FODMAPs-diet jag fått tips av från dietisten. Men jag har just nu mer ont i hela kroppen. I alla leder. Jag måste träna, fast jag egentligen inte orkar, med en slags balansgång som inte är av denna världen. Inte för mycket och inte för lite. Lagom är bäst. Men vad är lagom?

Jag ska göra ett ”noggrant status avseende din ledrörlighet” hos sjukgymnasten. Det gruvar jag för. Jag vet hur ont det gör att testa gränserna. Jag har inte fattat förrän nu att det jag upplevde redan som 10-15-åring kan vara samma sak som jag fortfarande kämpar med. Eller mot. Beror på hur jag tänker.

Jag försöker tänka att andra har det värre. Att Gud måste ta hand om dem före mig. Att jag har det bra. En underbar familj. Flera riktiga vänner. Jag har en doktor som bara läste mina journaler och ville göra en vidare utredning. Jag behövde inte predika för honom som för de tidigare läkare jag träffat som sett ut som levande frågetecken när jag frågat om allt det jag känner och alla de symtom jag har kan heta något gemensamt.

Jag kan fortfarande gå, åka skidor och sjunga. Men inte så lång tid. Och om jag inte hade tron på Jesus att luta mig mot så hade det varit värre. Gud är god men livet är inte rättvist.
Jag försöker göra roliga saker. Bara vara där jag finner ro och kraft. Och ibland lyckas jag. Ibland. Då är dagen ett mirakel och glädjen stor. Jag vet. Att det finns där. Men just idag syns det lite dåligt.

Kram på er