Helt slut pustar jag ut
lägger lite kylskåpspoesi
vilar kort
drömmer mig bort
ber, tänder ljus
och inväntar himmelsk magi
Folkbibeln.net kapitel 46 vers 1 till 8.
1 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót .
2 Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad .
3 Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
5 En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
Jag tränar inte på gym. Punkt.
Det vanligaste är att jag promenerar 30-60 minuter på asfalt eller i terräng. Fort eller sakta för att värma upp. Kanske, och helst, drar jag gummiband när jag är varm. Senaste året började jag använda stavarna mera. De fick jag i julklapp för många år sedan. Men kunde inte använda dem för jag fick för ont i nacken. I somras klarade jag till slut 25 minuter 2 ggr i veckan med dem. Mycket bra för att vara mig. Ska nog kunna bli någon tur i skidspåret i vinter också. Hoppas jag.
Och nu höjer jag ett snäpp till, med hantlar. Inspirerad av familjen på julhelgen så är jag nu ägare av en liten låda hantlar. De där är de lätta. Totalt 2.5kg/st. Det finns två tyngre skivor också men egentligen skulle det nog till att börja med räcka med bara stången för mig. Kanske. I ett par år har jag pratat om att skaffa hantlar men inte kommit längre än så. Jag fyllde tomma petflaskor med vatten men de var svåra att hålla i tyckte jag.
Och jag brukar avsluta med stretching. Glöm inte stretchingen. Hoppa inte över den. Det är mitt råd. Ingen balett-stretch. Det är nog skadligt. ”Det ska bara vara skönt”, som min sjukgymnast brukar säga. Kudden får väl symbolisera vilan. Den viktiga och sköna vilan. Även om det inte är precis den där kudden jag ligger på då. Det händer mycket när man vilar 😉
Sen är det också så att måttet av träning sammanfaller med dagsform. Ibland bara promenad. Nån gång gummiband. En annan dag blir det bara stretching. En tredje dag blir det mer. Flera övningar och moment. Eller allt, men vissa dar blir det ingenting. Och ingenting kan betyda diskmaskinen och dammsugaren som träningsredskap. Eller en tur till mataffären, som med en familj på 5 personer, innebär att få hem 10L mjölk+1 pkt socker+1pkt mjöl+ etc… flera kassar mat=Träning. Men vissa dar blir det verkligen Ingenting. Då säger kroppen Stopp! Vila!
Jag försöker att inte hetsa upp mig. Försöker ta det lugnt. Och tänka att det är bra det som blir. Men ändå är det så att jag noterar och liksom bokför träningen. Håller lite koll så att säga. För att se att det rimligen borde öka på min styrka och kondition.
Och trots oturen med en del skador under 2013 så kan jag ändå se framsteg.
Mjaa. Vem har sagt att det ska vara lätt?
Skannade en vattenfärgsteckning jag gjorde när ryggen var ny-opererad. Jag brukar inte måla men då plötsligt hittade jag på att jag skulle måla lite. Jag sjöng mycket då. Och spelade. Gick korta långsamma promenader. Kunde inte göra så mycket annat eftersom jag satt fast i en korsett med benprotes och använde kryckor hoppandes på ett ben. Teckningen har nyss fyllt 15 år. Således också mina titanskruvar. Måste vara bra kvallisort för de håller än!
går så försiktigt
balanserar
små steg i taget
vänder om
i en underbar ljuvlig piruett
svävar lätt på tå
böjer och sträcker ut
försiktigt
små steg i taget
i takt med musiken
parasollet högt
balanserar
så vackert
