Hoppa till innehåll

Etikett: Tro

Kärlek vinner

Vet inte hur många gånger jag har tagit det där steget. Men så länge jag är omsluten av kärlek, vilket jag känner att jag är, så är jag inte så rädd, för där det finns kärlek gör det inte lika ont att falla.

Familjen, vännerna och Jesus i hjärtat. De betyder så mycket. Och min egen kärlek till mig själv. Vad skulle det bli om jag inte tyckte om mig själv? Om vi inte kände kärlek till varandra? Om kärlek inte fanns? Hujedamej.

Jag vore ingenting om Du inte fanns, sjungs det i sången. Kärleken är. Jag har sett det. Att Kärlek vinner. Över rädslorna. Över känslorna i misslyckandet. Över hatet.

Men det innebär också en risk. Att älska är att ge. Öppna sig. Kliva ut. Gå på vattnet. Göra det man inte trodde va möjligt. Och bara lita på att det bär. För jag vet ju inte säkert att jag kommer att orka. Men jag tror. Tror på att den här vägen är rätt.

Ibland är det upp och ibland ner. Krokigt. Och trångt. Men fyllt av liv. Och ljus. Kärlekens väg. Den bär. Den är sann. Det enda garanti-beviset jag har är Guds Ande. Och Hans fullkomliga Kärlek.
Där hämtar jag kraft. Och mod. Till nya utmaningar.

Länk till bibeln.se Första Johannes brev 4:10-21
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att Han har älskat oss och sänt sin son,
…den fullkomliga kärleken, fördriver rädslan.

Väntans gula stjärneljus

Ljuset var rött
Gick genom en liten dörr
Trångt och hopkrympt
In i en tom skog
Grå och färglös berg-och-dalbana
Allt blev svart
Då tändes stjärnorna
De glittrande diamanterna i skyn
De ville säga någonting vackert
Jag kunde inte höra
Eller ville inte

Väntans gula ljus
Medan Gud höjer portarna
Vidgar dem
Till hoppets ängar
Nya tankar som gör nya frågor
Vilar och väntar
Som att kartan är borta
Gps:en är trasig
Bränslet slut
Väntar…
På Morgonstjärnans visshet

På grönt
På att få blomma ut
Väntar spänt
Och slappnar av
Det gör ont
När knoppar brister
Lyssnar för att kunna höra Orden
Tills portarna höjts
Och Gud säger
Nu kör vi
I full blom

Länk till bibeln.se Psaltaren 118 Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Psaltaren 24
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

På stolen mittemot

2015-02-23 12.36.45[1]

stolen mittemot är tom
tystnaden hägrar
lämnar ingen oberörd
häver upp en ton
ljus och klar

vänjer mig sakta
där ingenting är allt
mindre blir mer
det tysta ljuset bryts
i underbara blommande färger

sjunger bort lite floskler
låter tonerna vända fokus
rikta blicken
förbi tomma fraser
och gråmulna dagar
in i vilan

då sätter sig Fullkomligheten
Sanningen och Ljuset
Kärleken och Livet
mitt emot mig
mitt i tystnadens samtal
Och visar Vägen

Vilse i Ensamlandet

Skrev en liten rimsaga strax efter nyår. Jag tänkte att ni skulle få ta del av den nu…

Vilse famlar hjärtat framåt
sjunger tyst en egen klaglåt

Lämnar ensam lilla skogen
kämpar på – sin vana trogen

Vilse famlar nära kanten
leker livet nära branten

Fattar tag om Fadershanden
drömmer sen om Himmelslandet

Väntar på en riktig gåva
ifrån självaste Jehova

Vilse går i Ensamlandet
väver ändå vänskapsbanden

Fastän matt hon framåt vandrar
kämpar trött bland skogens stammar

Hydran jagar runt i skogen
hittar inte Vilse Trogen

Inget spår där Vilse lämnar
Vilse skyddas av Guds änglar

Glädjen över Livets under
ger dock njutningsfulla stunder