Hoppa till innehåll

Etikett: Vardagsliv

Frälsar’n på ofernissat golv

Grus i dojjan
halkigt på vägen
ökenmöss på ett
golv med gammal fernissa
Agda heter hon som
har streck på ryggen
pälsen är len
jag sopade nyss
golvet med gammal
sprucken fernissa
två feta råttor
hoppar i skon
ja, faktiskt!
springer över golvet
stannar i hörnet
jag hör ett bubbelljud
det är nog pizzan
i min mage
klättrar upp
i sykorgen, finns
garn och sticknålar
hon ser på mig, Agda
eller är det Frälsar’n?
hopp i hopp, vad hon är fet!!
Frälsar’n alltså
är hennes namn
hon stampar på
det gamla golvet
Nej!
nu gräver hon
i ena hörnet
(paus)
jag tittar dit igen
borta, är hon
ökenmusen Agda
är så nyfiken
nosar på allt och
på min sopkvast
är mycket damm
Usch!!
det drar kallt från fönstret
det är tyvärr öppet
det hörs ljud
därifrån hörs bilar och
spikklackar på trottoaren
frenetiska intensiva
steg av stress
Agda gräver
undrar om hon hittar nåt?
jasså, du klättrar upp
på stolen, din filur
du ska ner!
äh, jag är less
tvättten är i maskinen
och på sängen
jag skriver också
mellan bytena i den
underliga tvättmaskinen
står i källar’n
nu har dom hittat nåt
på det ofernissade golvet
där var hon, Frälsar’n, i min
skrivbordshylla med saker
oj, vad de piper!
Jag skulle ringa ett
samtal, men det pep
i luren så hemskt, och
golvet är fortfarande gammalt
sprucket, ofernissat, och
nyfikna möss är som barn
det vill säga
man måste passa dem

(1989)

Typ

Somliga är stora
somliga är små
somliga är högfärdiga
med smink eller lögn uppå

Somliga är goda
somliga bär svek
somliga är duktiga
i flärd och värdslig lek

Somliga är vuxna
somliga är barn
somliga är bundna
vid prylar – Satans garn

Somliga är hungriga
somliga är rika
somliga är törstiga
på andligt himmelskt fika
(1989)

Tid är

stort och underbart
stress och ”färdig snart”
rikedom och makt
de fattigas kommande slakt
levande och graciöst vild
aldrig ödmjuk och mild
mörkt och ljust och fladdrande
kort och långt och längtande

(1989)

Julfilur

Tomten är en kul filur
Vi får saker om vi har tur
När snön är som mjukast
och vinternatten som mörkast
knackar han på dörren till vårt hus
Finns det några snälla barn?”
och genom skaran går ett förväntansfullt sus.

(1988)

Julbön

Gud som haver tomten kär
se till mig som fattig är
vart jag mig i butiken vänder
står där priset högt i skyn
pengar kommer, pengar går
jul det blir i alla fall!

(1988)

I en bild

Två målade ögon
frågar en bild
utan svar
utan existens
bortom verkligheten

Två förstående ögon
fyllda av medlidande
ser ett ansikte
utan hud
utan förståelse

Två ögon
som längtar bort
bortom det som syns
bortom den bild
som visar verkligheten

Två rädda ögon
möter en bild
fylld av ironi
fylld av omänskligt handlande
utan samvete

Två ögon som ler
utan att veta varför
i ett ansikte
utan mun
utan ord

Två ögon
söker en blick
bortom verkligheten
i en bild
utan uttryck

Två smärtfyllda ögon
döljer en hemlighet
utan grund
utan existens
i en bild

Två övergivna ögon
i en överbefolkad värld
på en väninnas party
i en värld utan vett
utan sans

Två trötta ögon
söker en viloplats
de hittar ingen
med frid
utan stress

Två ögon
i en bild
bakom en vägg
som inte är en vägg
som är en spegel

(1988)

Rop mitt i livet

Sommar är liv
träd och gröna ängar
vind som leker med löv
ha kul på sommarnattsfester
mycket sol och heta stränder
Molnen skvallrar om regn
dimma och kuling
dag som är grå
liv som är mörkt
och en tanke på död
kanske framför en buss
så att dagen dör ut
Där går sol upp
till värme och ljus
men de som bär sorg
kommer ej att veta
långt bortom molnet
lever en sång
ett rop
som ej hördes
i livets trafik
Det kvävdes i dånet
av stress
av hysteri och självupptagenhet
Mitt i sommaren
mitt i livet
tog hon sitt liv
(1988)

Go’natt!

Jag slänger mig raklång ner på sängen
och låter nostalgin ta tag i min tunga varelse
Trötthetens ande kommer över mig som en utsvulten varulv
och långt därborta syns John Blund vinka
Tystnaden viskar något ohörbart i mitt öra
och jag får känslan av att vara betydelsefull
Det är som att vila sig i varm bomull
och allt runtomkring blir himmel och sommarmoln
Suset i huvudet av alla dagens händelser
blir till en ljuv symfoni i nattens födelse
I ett oväntat ögonblick är hela tillvaron mörk och stilla
och jag lämnar verkligheten för att besöka landet Ingenstans
Jag färdas genom tid och rum
och alla gränder ser ut att vara min själs hem
Plötsligt formas nostalgin till ett ohejdat skrän
och tanken på dagens plikt gör mig klarvaken
GOMORRON !
(1987)