Go’natt!

Jag slänger mig raklång ner på sängen
och låter nostalgin ta tag i min tunga varelse
Trötthetens ande kommer över mig som en utsvulten varulv
och långt därborta syns John Blund vinka
Tystnaden viskar något ohörbart i mitt öra
och jag får känslan av att vara betydelsefull
Det är som att vila sig i varm bomull
och allt runtomkring blir himmel och sommarmoln
Suset i huvudet av alla dagens händelser
blir till en ljuv symfoni i nattens födelse
I ett oväntat ögonblick är hela tillvaron mörk och stilla
och jag lämnar verkligheten för att besöka landet Ingenstans
Jag färdas genom tid och rum
och alla gränder ser ut att vara min själs hem
Plötsligt formas nostalgin till ett ohejdat skrän
och tanken på dagens plikt gör mig klarvaken
GOMORRON !
(1987)