Etikett: Förtröstan

Herren kallar

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-06-04

Ljus ska falla över mörkret

det som är dolt ska bli synligt

Oh, vilken nåd!

Herrens löften håller

Tacksamhetens lov är på mina läppar

Min själ är inbjuden

Herren kallar mig vid namn

Oh, vilken nåd!

Ljus faller över mörkret

avslöjande sinnets natur

Herren visar sitt förråd

för att jag ska förstå

Oh, vilken nåd!

Gömda skatter kommer i dagen

jag tar del i Herrens rikedomar

Endast Herren är Gud

Han ensam känner mitt hjärta

Oh, vilken nåd!

djup av djup dolda i mörkret

Han vet och jag går trygg

2009

1 Kor 4:5

Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer.

Han ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret, och avslöja allt som människorna har i sinnet.

Och då får var och en sitt beröm av Gud.

Jesaja 45:3

Och jag ska ge dig dolda skatter och bortglömda rikedomar,

för att du må veta att jag, Herren, är den som har kallat dig vid ditt namn,

jag, Israels Gud.

Lyckan i byn

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-05-18

En grusväg i en by

och i dikeskantens sly

de stå i stora grupper

som Himlens mäktiga trupper

Prästkragar ståtliga och vita

Herrens sol lysa på dem

och när på Honom de lita

himmelsk frid i sina hem

Jag är som blomman

vid dikeskantens sten

jag lutar mig mot Klippan

när stormen blåser starkt igen

1998

Jes 30:15

Genom stillhet och förtröstan blir ni starka

Karusell

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-05-10

Karusell som snurrar
kliver av
gungande mark
Ett barn i en gunga sjunger
karusellen är kvar
Marken rör sig, som
båten på havet

Sjögång mitt i livet
tappar fotfästet
får tag i relingen
skriker
får fotfäste en sekund
tappar fästet
tappar relingen

Faller, faller djupt
inget vatten
faller, faller
inget vatten – ingen hjälp
karusellen stannar inte
kliver av i farten
jorden kastar mig av och an

Musik från en pianobar
gungande mark
tappar fotfästet
faller, faller
skriker
faller, faller djupt
skriker högre

Lyft mig, Någon!
Karusellen är kvar
Håll om mig, Någon!
Barnet i gungan sjunger
havet gungar mig sjösjuk
Plötsligt, Någon bär mig

Pianot har tystnat
Karusellen som snurrar
Barnet som sjunger
Båten som gungar
Jorden som kastar mig av och an
men, Någon bär mig
(1992)

Ps 94:17-19,22

Om HERREN inte vore min hjälp så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: “Min fot vacklar”, då stödde mig Din nåd, o HERRE.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde Din tröst min själ. HERREN blir för mig en borg, min Gud, min tillflykts klippa.

Kylskåpspoesi 1

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-05-06

sanning och kunskap

dallra som lysande vemod

tänker galen sommar illusion

öppen vilar måndagens stress

söker måsten, längtar tystnad

som delikat viskning vilja fylla

evighetens mäktiga rum gör minnen

som honung ta fram i nyans

När dimman lättar

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-05-06

Jag hör ett rop
det är svalt och fuktigt
Ropet ekar i denna täta, mörka, och fuktiga granskog
Gympadojjorna fuktas av daggen som fallit
Försöker höra varifrån ropet kommer
men det är svårt
Det liksom studsar mellan granarna

Går mot stranden
igenom en slyhög dunge björkar
De väter min joggingoverall
får det att kännas som det regnar
Ropet hörs igen
stannar och lyssnar, men kan ej uppfatta varifrån det kommer
Det kommer överalltifrån
Det bara Är

Vem är ute och ropar på mig mitt i natten?
En sådan här kuslig och fuktig natt, när alla borde vara inne.
Varför är jag ute?
Jag känner mig tvungen att gå ut
Det är någon som vill det
Konstigt, det är samma röst överallt
Inne och ute
Eller är det bara i mitt huvud?

Stranden känner jag väl
Här har jag letat stenar och badat
lekt och fiskat sen jag var liten
Nu är annorlunda
rädsla
sjön är stilla
en tät dimma alldeles ovanför
kan inte se andra stranden
Som att titta i mjölk

– Hallå? ropar jag skälvande ut i dimman
så tjock att mitt rop stannar och kvävs direkt
Står och tittar in i dimman
funderar på att gå tillbaka till huset
fryser av vätan
Plötsligt lättar dimman till en stående oval
ser i den en människa
han kommer gående emot mig
gående på sjön

Jag skakar på huvudet
slår mig på kinden
det hjälper inte
Är redan vaken
det är sant det som jag ser
Ryser
– Hallå, vem är du?
Han svarar inte, och jag darrar
Rädsla

Vänder mig om
tar sats för att springa därifrån
– VAR INTE RÄDD!!! ropar han med kraft
jag faller ihop i den fuktiga sanden
-gud, viskar jag ohörbart.
-Ja, men spring inte ifrån mig
Va? hur kunde han höra det jag sa? Han är ju minst 100m ut på sjön
Han kan väl inte va nån Gud?
Han syns ju!
-Jo, jag är Herren din Gud, och jag vill tala om för dig
att jag är med dig även nu
när det är mörkt och kallt omkring dig
när du är trött på livet

Reser mig
borstar av mig sanden
tittar upp, ut över sjön
allt är som mjölk igen
dimman ligger tät
lika tät som när jag kom
skillnaden är
att rädslan är borta
och jag förnimmer en ström
av frid
(1992)

Bönevrå

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-04-11

Du är i din ensamma vrå

känner dig övergiven

utbuad och efterbliven

men vet att i din vrå

är ni alltid minst två

i kampen om det goda

Lämna inte din vrå

om än för en kort minut

Nej, där skall ni båda

glömma allt hån

som ur din oväns mun sluppit ut

Där skall du få fröjdas

där är frid och glädje

all besvikelse dödas

och slängs i Avgrundens släde

En liten bit av Getsemane

med tårar och ångest

frågande rop och tvivel

Är det förstånd och sinne,

på knä i livets fest ?

Är den sann min bibel ?

Dagar flyter förbi, åren går

Allt vi förstår är att ni ert säde sår

Så var din vrå trogen

då blir skörden mogen

och minns att Du

är alltid Ni

i din bönevrå

(1988)

Tvivla inte, Tomas!

Publicerat av Trolikt & Rimlikt den 2010-04-01

Tvivla inte, Tomas
tro på Mig
se märkena i Mina händer
varför tvivlar du?
Tveka inte, Tomas
tro på Mig
se såret i min sida
varför tvekar du?

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud

Räck hit ditt finger
tro på Mig
Här är Mina händer
Genom Mina sår är du ren
Räck ut din hand
tro på Mig
stick den i Min sida
Genom Mitt blod är du ren

Saliga de som tror
fastän de ej ser
Saliga de renhjärtade
de ska se Gud
(1987)

Joh 20:

24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,* hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: “Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: “Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: “Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: “Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas svarade honom: “Min Herre och min Gud!” 29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”30 Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Matt 5: Saligprisningarna.1 När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:

3 Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

4 Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

5 Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

7 Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.

8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.

9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.

10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.

11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.