upp med händerna i takduschen
som den lilla sträcka jag är
himmelens välsignelser strömmar
genom fibrerna
håller huvudet kallt
håller hjärtat i glittrande glädje
bär när knän vacklar
när lampor slocknar
då lyser Guds stjärnor
då kommer benstyrkan igen
händernas längtan lovar
tar emot uppomströmmande kraft
den allsmäktiges kärleksfulla touché
nådig försyn mig skänkt
Månad: juli 2022
Vågade färger
stolthet,
är att våga visa alla sina färger
och vila på löftet
att allt kommer att stå kvar
oavsett färg och form
att Gud håller i vattnet
oavsett tid och rum
att löftet består
oavsett mänskliga dömanden
att evigheten bär
oavsett människors synder
att nåden räcker
för allt skapat
Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.”
1 Moseboken 9:12-16 NUB
https://bible.com/bible/916/gen.9.12-16.NUB
Om igår
Om igår,
vill jag skriva en rad eller två.
Om små skrivna meddelanden som värmer hjärtat.
Det är det som uppfyller platsen där jag är,
så också koppar med underbart vänskapste.
Vem trodde de
1983
när poesin var ensamhet.
Men Gud såg.
Läste hjärtat,
och försåg.
Frukostflingor
vad hjälper det
att tekoppen är vacker
idag lyser inte solen
sicksackbandet skymmer bokstäverna
slukar det ljumma vänskapsteet
tänder böneljuset
blundar och njuter
det är så gott
att vara
