
Upplegan
vit och mjuk, men tung
bäddar omsorgsfullt sina barr
med frost och kyla
inväntar stillsamt solvarm beröring
från Herren
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar

Upplegan
vit och mjuk, men tung
bäddar omsorgsfullt sina barr
med frost och kyla
inväntar stillsamt solvarm beröring
från Herren
hjärtats glans i silver
reflektioner av vintermånens sken
där vilar det
ibland tvivlande
frostbeklädd med tro och hopp
fastän kylan tränger på
fridfullt och varmt
omsluten av Guds kärlek
i en kramp på åsen
ser jag kyrkan
långt där borta planar hjärtat ut
spänner hörselspröten, spinner vidare
så ögonlocken bränner
beror det på att huvudet tjuter?
hjälper det om jag klipper av mig håret? eller sjunger en lovsång?
magen har i allafall börjat andas
lungt å rytmiskt
som vågorna smeker sanden
där ljudet av små fötter
dröjer kvar