mörkret snurrar i rummet
vänder runt
ingenting lyder
liten klump innanför pannbenet
säger stopp
ingenting hör
elden är vägen genom sanningen
går framåt
ingenting hindrar
upproriskhet är tröttheten i tiden
vill mer
ingenting händer
bara molandet fortsätter att krypa
pressa ner
ingenting lindrar
möjligen kan sången vara svaret
vända om
ingenting sakar
passionsfrukt smakar alltid gott
mognar sakta
ingenting mankerar
när musiken talar om för själen
älska uppåt
ingenting förlorar
blir sittande
och vet inte
ska kraften komma inifrån
men inte
känner bara hettan komma
det pulserar i raden av de vita
hjärtat klappar på porten
till svalans hav
ingen har simmat över
bara ro bland stammarna
och inget hörs
bara borde-tankarna i sitt ihärdiga tjutande
så försöker de komma undan verkligheten
med höga enerverande toner
långt upp i norr
lurviga karamellen lyser upp
busar
springer
full av energi
bredvid den fastgrodda fåtöljen
trötthetens och orkeslöshetens
tafatta simtag i dyn
när vårvintern avnjutes
när skrivkrampen kommer smygande
när sol värmer min hud
när tårar rinner
när skratten befriar
när tekoppen kallnar
när höstregnet höljer med välsignelser
när kampen utkämpas
när sommarvinden smeker
när minnen samlas
men en enda stenbumling kan orsaka ett stort ras
ty
Det finns många ord om vänskap i Bibeln. Både de som klingar positivt och de som beskriver hur vänskap kan göra ont. Jag väljer några som är åt det positivare hållet:
Lyckliga är de som har sin styrka i dig (Gud), de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta. När de vandrar genom Bakaträdens dal (tåredalen) blir den fylld av källor, och höstregnet täcker den med välsignelser. De går från styrka till styrka tills de står inför Gud på Sion.
Psaltaren 84:6-8 NUB https://bible.com/bible/916/psa.84.6-8.NUB
och mina vänner är vackra pärlor i vänskapsbandet