Jag är introvert (detta konstiga modeord). Jag har försökt hela livet att vara motsatsen. Om jag ansträngde mig riktigt kunde jag få bättre betyg. Sen det blev tal om jobb, ja då skulle jag få högre lön. Men nu har jag ansträngt mig färdigt. Tänker inte försöka mer. Ränderna går aldrig ur, och jag mår bäst av att ha dom ränderna kvar.
Författare: Trolikt & Rimlikt
Andra dar
andra dar
är kallelsen ett krav
riktar blicken framåt
uppåt i trappan
jaget vill slippa förtroendeuppdrag
Kämpar framåt
på väg tillbaka
vart är framåt?
tillbaka?
Vilsen och förvirrad ropar
vill inte
orkar inte
vill inte bli stor
Bara vara
liten
kallelsen
jobbigt ord
vad betyder det?
det som rör mitt hjärta
finns däri
drömmar
som strömmar i ögonvrårna
som flammar upp igen
där vinden tagit askan
borde orka
ord som inte passar ihop
ord som inte ska sägas efter varandra
men som ändå hamnar nära varann
ibland är andra dar
som svarta hål
mitt i en solig sommar
mitt i kärleksmättad gemenskap
fastän längtan finns…
Detta livgivande centrum
Ute är regnet
Inne är solen
Och däremellan
detta livgivande centrum
Bönen
Födelsedag och migrän
Vaknade med en våldsam smärta. Gårdagens härliga simtur, besök på jobbet och kvällsmyset i trädgårdstäppan är väl en bov. Men det kanske va att jag satt uppe t 12 å såg film som fick huvet att ge upp.
Födelsedagen började med strålande sol. Efter lunch börja det regna. Efter middagen så hörde vi åskan med tillhörande slagregn.
Calle föreslog Lunchbuffé på Kitas. Det var gott …och starkt.
Middag beställde vi pizza från Frasses till hela familjen.
Jag gick rundan sjukan-kommunhuset-apoteket-blomstergården, men mitt ryggslut kändes som det skulle gå isär.
Har jag verkligen tappat så mkt i vinter? Eller… har den troliga eds-sjukdomen ökat i min kropp?
Att jag börjat tänka på mig själv så. Förr tyckte jag att jag var frisk men var frustrerad över att inte kunna träna som andra. Det vill säga , ta i hårt och bli starkare.
Denna evinnerliga balansgång i träningen. Och att jag upplever det som att min kropp inte vet själv hur den ska hålla sig. Att jag alltid måste tänka på kroppshållningen är SÅ tröttsamt.
Men inunder allt så känns friden och kärleken till familjen och vännerna. Jag är så glad och tacksam. Bröstkorgen fylls med ljuvlighet. Och musiken…. utan den hade jag inte överlevt denna vintern. Som jag sa till min chef… Jag tjuvspelar lite. För det är egentligen inte så bra för mig rent kroppsligt. Men själen mår bättre av det.
