Hoppa till innehåll

Författare: Trolikt & Rimlikt

Bröllop – Ljuvligt, delikat och magnifikt

sommar
livet doftar underbart
av kärlek

bröllopsdag
för att jag älskar dig
min egen

brudeföljet
eskorteras smyckad
med vaniljviol

kärleksgodis
strålande lyckliga lakritsmaräng
2=1

Guds välsignelse ♥

Han för mig i dansen

Fin dukning

Det är min egen födelsedag. Den 43:e. Låter mycket. Kanske därför det känns som jag är i en dimma.
Tog det riktigt lugnt på förmiddan. Bön och frukost i sängen.
Marinerade middagsköttet. Diskade och duschade. Målade både naglar och ansikte. Tog på nya snygga glasögonen. Städade lite igår. Barnen var ovanligt lydiga och snälla. De två yngre LEKTE med varann och den äldre gjorde ett ärende på byn åt mig. Det är en present i sig.

Efterrätten

Det regnade. Annars skulle en promenad varit härlig.
Kanske ska fixa lite inför bröllopet. Borde rensa undan lite i källaren. Det ligger kläder överallt.
Min födelsedag? Nä.
Min ensamhet bröts av Lillebror.  (Barnen var ute på andra upptåg och Calle på jobbet). Han kom med Gyllenbär i fröform. Tack bror!
Hur som. Lite kläder blev vikt ihop. Man kan ju inte ligga på soffan en hel dag. Jag gick upp och satte på mig högklackade bröllopssandalerna.

Dagens outfit.

Måste ju träna lite så jag pallar syrrans bröllop.
Mannen kom hem lagom till middagen. Familjen sjöng för mig och kom med ett litet paket.

Paket till middag!

Calle och jag passade på att dansa lite till Deux Melodies nr.1 av A. Rubinstein (klassisk musik). Så romantiskt! Miriam klappade i händerna. Let’s dance!

Men sen blev jag faktiskt lite sur där på kvällen av nån knasig anledning, och för att inte bli kvar i suret så gick jag med på att baka chokladbollar med Miriam.
Dem åt vi upp medan vi körde Sverige Runt tillsammans med Morgan.

Tack för idag allihopa!

Plikten skymmer sikten

Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?

Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.

Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.

Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.

Kram ♥

Njuter bråttomvåren

Solnedgången
vännerna
ljumma värmen
familjelivet
vårgröna träd
kärleksfulla ögon
våra livfulla barn
lika skönt
alltihop

En blåsig vårpromenad

I eftermiddag gick vi en lång promenad. Jag gick och Miriam cyklade. Det gick fort och jag blev varm fastän det blåste småspik. När vi passerade badsjön så höll vi på blåsa omkull, och öronen höll på att bli till is. När jag sen efter mellis drog omkring dammsugaren så kände jag att jag måste pigga upp mig med att göra en liten saga….

Maine blåser nästan bort

Det här är maine

det här är lilla huset där maine tittar ut


och så här ser det ut där maine går omkring och bor
bord och bibel och diskmaskin och cd-spelare uppe på frysen


Och fint rum med akvarium och tv och dator och ett piano som heter Clavinova


Här är Maines flicka som heter Miriam

Miriam, Kom så går vi bland gräs och moln en liten promenad
Men Miriam vad det blåser på den här promenaden
En väldigt stor blåst är det.
Nu blåser den på Maine så att Maine blåser bort över stora Världen
Stanna, vi vill kliva av
Stanna, vi vill hälsa på kompisarna
Men stora blåsten bara blåser
Stanna, vi vill köpa tandkräm
Stanna, vi vill titta på bilarna
Men stora blåsten bara dånar iväg
Miriam vad det blåser
Över land och stora sjö

Stanna, vi vill leka med båtarna
Stanna, vi måste tvätta fötterna
Men stora blåsten vill bara blåsa
Ända upp till stjärnorna vill den stora blåsten blåsa
men sen vill den inte blåsa längre
Och Maine och Miriam kommer
hela vägen hem
Vilken tur att dom stannar precis vid Maines hus!

Miriam nu är vi hemma i lilla huset med lilla bordet och lilla diskmaskinen och lilla goda fikat
Och lilla sängen där Maine och Miriam ska sova.

(originalsagan: Ture blåser bort. Av: Anna-Clara och Thomas Tidholm)

Johannes 3:16-17
16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Veligt värre

Jag känner tvekan i beslutet.
Det råder obeslutsamhet i tveksamheten.
Jag är obeslutsamt tvekande.
Urvalen ger stor valmöjlighet.
Det råder selektiv selektion
angående sikten
utsikten
eller seendet
alltså synen.
Vid första anblick
fås en inblick
i utblicken
Utseende?
eller se ut?
Det är frågan.

Hakuna matata för Jesu lärjungar?

Skulle väl behöva göra nåt nyttigt, men det är ju söndag…så jag funderar och filosoferar lite över den här dagens sakrala input…

I ljuset av Dig
Inga sorger
Inga bekymmer
Blir vi synliga
Nära Dig
I sanningens kvarter
Inga baktankar
Inga lögner
Bara frid och glädje
Ouppnåeligt som en dröm
Eller kanske
En dag
Ett lärjungaskap
Efter knutna vänskapsband
våra livsfärgers
införlivande gemenskap
vävs tillsammans
i verkliga, sanna relationer
till hjälp och vederkvickelse
till befrielse och räddning
Då, måhända
Hakuna Matata?

Läs gärna Anna Sophia Bondes Gästkrönika i DAGEN-tidning den 3:e april 2012
ÄR VI TROENDE ELLER LÄRJUNGAR?
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304405
Lärjunge= elev, lärarens efterföljare, den som följer sin mästare och lär sig hans lära. Kunskaperna förvärvas genom långvarig personlig gemenskap.

Matt 4:18-22
De första lärjungarna
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.