Går
fastän regnet faller som småspik
Går
tills smärtan i varelsen ger vika
Går
tills tankarna lagts tillrätta
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Författare: Trolikt & Rimlikt
Mig dansar
köket spelar lovsång
för smältande god lax
liten är sliten
stor är längtan och hunger
Flöjterna andas ut
librettots paradoxala koloraturer
drillar sitt förväntade melodram
smyckar kampen mot frekvenserna
Mig dansar modigt
uppför och utför
medan lovsången ljuder
improviserar en kärlekens aria
för skrivarens mästare
Kommer med jubel och dans
låter frid och lycka formas till ord
bär fram tacksamhet och glädjesånger
framför de korslagda stammar
som mäktigt reser sig mot skyn
Kommer med vemod och klagan
låter ängslan och oro formas till ord
lägger ner bördor och ok
nedanför de korslagda stammar
som kraftfullt reser sig mot himlen
Kommer med hela mitt jag
låter allt jag är och har bli vid Dig
ger utlopp för alla känslor
i åsynen av fridsrikets kors
vars härlighets majestät reser sig uppåt
värker gör kroppen
värker gör sinnet
värker gör anden
som ömmar och brister
i alla sömmar och lister
våga hjärtat
våga ge
våga se
våga känna
kunna ge
kunna se
kunna känna
våga hjärtats väg
kom, för mig i dansen
kom, ge mig balansen
väg mig på våg
våga mitt själv
i skälvande sekunder
ge gåvor från hjärtat
våga lita på hjärtat
våga hjärtat
våga lita
våga slita
våga känna
kunna lita
kunna slita
kunna känna
våga hjärtats väg
omsorg om de som är kring
cirklar självet runt i ring
snurrar upp sig på små ting
egoismens eget lilla bling
sträva efter frid och ro
kanske kan jag våga tro
plocka städa i mitt bo
hoppas fröna kan få gro
mycket vill ju hjärtat ge
och man vill så gärna le
brister länken kan vi se
vänskap är ju mer än te
Nej, vill inte tänka
sånt vilja mig sänka
medelst nästan dränka
mitt plågade samvete
klistrat i mitt anlete
sånt enfaldigt arbete
sätter sig som huvudvärk
som en galopperande härk
på ängen påklädd med särk
Du bjuder mig salighet
när jag kommer till stillhetens rum
dukat med tystnad och vitt linne
Du tänder ljusen på bordet
fyller upp glasen med vin
och bjuder mig att sitta ner med dig
Du möter min längtande blick
och bjuder mig det brutna brödet
helighet ur din sårmärkta hand
1 Kor 11:23-25
Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”