Det är soluppgång vid Herrens Källa
en vacker vintermorgon
solens guld strålar över bergskammen
möter den morgonmörka själen
upplyser alla hjärtats innandömen
den kupade handen närmar sig Källan
solbeströdd och glittrande som guld
Längtan Efter Ljuvhet dricker
släcker törsten som bränt
och Källans Kraft lägger salvor
Blåsten kryper innanför skinnet
värmen finns bara i minnet
Tänder vänskapseld och ler
en djup suck är allt som hörs
Fäster din blick och ser
det är något i själen som rörs
Vi vet att en högre makt oss bär
ger värme till iskalla nätter
det allt som vi uthärdar här
Vi tron till den makten sätter
låter tanken fyllas av hoppets kvarlevor
låter Kärleken fördriva livets rädslor
Tänk vilken lycka….fast vad är lycka egentligen? Vi jagar lycka på alla sätt. Kurser, semestrar, kur-hotell, seminarier, TV-serier osv……..
…Lyckan kommer lyckan går…
Och jo, jag tycker mig ha upplevt lyckan i mitt liv. Men hur gick det till?
Jag förstår inte egentligen vad lycka är, för livet kan vara ganska så hårt. Kanske är det så att lyckan uppstår i kärleken och respekten (relationen) mellan oss människor hur smärtsamt livet än är. Där Gud lägger sitt lilla skimmer över tillvaron. Lyckan är i så fall en gåva. Det är kanske som Nils Bolander skriver:
Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.
Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.
Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.
Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.
Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.
Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.
Tänk vilken lycka….fast vad är lycka egentligen? Vi jagar lycka på alla sätt. Kurser, semestrar, kur-hotell, seminarier, TV-serier osv……..
…Lyckan kommer lyckan går…
Men jag ÄR LYCKLIG. Gud har bevarat kärleken mellan mig och calle, vi har tre barn och jag har vänner i alla möjliga delar av sverige.
Och jo, jag tycker mig ha upplevt lyckan i mitt liv. Men hur gick det till?
Jag förstår inte egentligen vad lycka är, för livet kan vara ganska så hårt. Kanske är det så att lyckan uppstår i kärleken och respekten (relationen) mellan oss människor hur smärtsamt livet än är. Där Gud lägger sitt lilla skimmer över tillvaron. Lyckan är en gåva. Det är kanske som Nils Bolander skriver:
Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.
Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.
Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.
Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.
Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.
Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.
Stormen har lagt sig
vågornas frenetiska spel har tystnat
granarna har slutat dansa
vattnet ligger som en spegel
fåglarna kvittrar och barnen leker
och vindens tjut finns inte mer
soluppgången smeker min kind
i kärlek och ljuv harmoni
sedan öppnas dagens andra lucka
med en underbar smak av choklad
någon annan får ta kaffet
och vindens tjut finns inte mer
Vi reser framåt på snövit myr
de frusna viddernas vilsamhet
i tystnaden finns bara eldens knaster *och skoterljud ;)*
vårsol och rök går hand i hand
med skrattande jublande hjärtan
och vindens tjut finns inte mer
Hittade igen ett vykort med den här fina dikten, som jag och maken fått i födelsedagspresent av våra vänner, tillsammans med en inbjudan till en flygtur, som inte blivit av… undra om erbjudandet står kvar, för det var ett tag sen *skäms*
Det är så svårt
att slappna av
med alla ”måsten”
”ska” och krav.
Ja, tiden flyr
av jäkt och stress
Och allt som sker
blir mest en press
Men du är fri
att sakta in
För tänk på att
din tid är din
Så ta det lugnt
en liten stund
Låt här och nu
bli din sekund
Lite som i färgen av de små
undrar om det fastnar något på
bladet av guld som vänds
som läses och uppåt sänds
sliter i bröstet och river i själen
medkänslans väsen gör krumsprång
väcker tankens slummer
känslolivets viloperiod är slut
vänder sitt hjärta till Gud
ägnar mina förmågor tid
ger min röst vingar
ämnar mina tankar frid
så sprid dina ringar
upplåt mitt hjärtas dörr
emot dina boningar
till att stråla som aldrig förr
med gudomliga gärningar
öppna upp mina gåvor
i flödet av din nåd
bringa mig andliga håvor
att dela i vänners råd