Ögonlocket värker
John Blund kommer och stänker
i mitt öga små gryn
han försvinner sen upp i skyn
och förs av molnen
till alla andra barnen
som inte kan somna in
utan John Blunds sagogryn
(1989)
Ögonlocket värker
John Blund kommer och stänker
i mitt öga små gryn
han försvinner sen upp i skyn
och förs av molnen
till alla andra barnen
som inte kan somna in
utan John Blunds sagogryn
(1989)
Gråspräckligt stengolv
gula tegelväggar
kallt, kallt
korridormöbler
naturakvariet
uppstoppade ugglor glor
pianospel
sånger utan gränser, inne
på toaletten
är Maria Fredriksson
sanna mina ord
trumpeten skar sig
det blöder!
vem klinkar?
plåster
Kul! skelleftebondska
vi synes ikväll
dörrar öppnas
och stängs
trumpeten slår en drill
bakom dörren atonalt piano
stengolv
vita skåp
nr 83 nyckel 153
53 öppnar 83
och stänger
vem går på stengolvet?
skratt
dörren är öppen
tills automatiken dör
kallt
från fem till tolv
vaddå?
kallt, prat
full trumpet
blandar prat i korridor
eko i korridoren, hemma
får inte öva; eko
ekosång utan gräns
stengolv
kala väggar
kallt
ingen pratar
flaskan är grön
han tappade hatten
den föll av
när trumpeten blev full
trumpeten gurglar cider
äppelsmak
synd för dig
terminsuppspelning
det är gallsten
stengolv
en halvtimme kvar
bas
aulan
trött
less
(1989)
Grus i dojjan
halkigt på vägen
ökenmöss på ett
golv med gammal fernissa
Agda heter hon som
har streck på ryggen
pälsen är len
jag sopade nyss
golvet med gammal
sprucken fernissa
två feta råttor
hoppar i skon
ja, faktiskt!
springer över golvet
stannar i hörnet
jag hör ett bubbelljud
det är nog pizzan
i min mage
klättrar upp
i sykorgen, finns
garn och sticknålar
hon ser på mig, Agda
eller är det Frälsar’n?
hopp i hopp, vad hon är fet!!
Frälsar’n alltså
är hennes namn
hon stampar på
det gamla golvet
Nej!
nu gräver hon
i ena hörnet
(paus)
jag tittar dit igen
borta, är hon
ökenmusen Agda
är så nyfiken
nosar på allt och
på min sopkvast
är mycket damm
Usch!!
det drar kallt från fönstret
det är tyvärr öppet
det hörs ljud
därifrån hörs bilar och
spikklackar på trottoaren
frenetiska intensiva
steg av stress
Agda gräver
undrar om hon hittar nåt?
jasså, du klättrar upp
på stolen, din filur
du ska ner!
äh, jag är less
tvättten är i maskinen
och på sängen
jag skriver också
mellan bytena i den
underliga tvättmaskinen
står i källar’n
nu har dom hittat nåt
på det ofernissade golvet
där var hon, Frälsar’n, i min
skrivbordshylla med saker
oj, vad de piper!
Jag skulle ringa ett
samtal, men det pep
i luren så hemskt, och
golvet är fortfarande gammalt
sprucket, ofernissat, och
nyfikna möss är som barn
det vill säga
man måste passa dem
(1989)
Somliga är stora
somliga är små
somliga är högfärdiga
med smink eller lögn uppå
Somliga är goda
somliga bär svek
somliga är duktiga
i flärd och värdslig lek
Somliga är vuxna
somliga är barn
somliga är bundna
vid prylar – Satans garn
Somliga är hungriga
somliga är rika
somliga är törstiga
på andligt himmelskt fika
(1989)
stort och underbart
stress och ”färdig snart”
rikedom och makt
de fattigas kommande slakt
levande och graciöst vild
aldrig ödmjuk och mild
mörkt och ljust och fladdrande
kort och långt och längtande
(1989)
När tonerna i radioapparaten blev för skarpa
tog David fram psalmboken och sin harpa
Han spelade för skog, och sjö, och alla andra
medan han med sin fårahjord vandra’
Han spelade för mig en skön melodi
att lära mig och lycklig bli.
(1989)
Alltför sällan går vi till bönen
vi sjunga därom är källa till liv
Men är aldrig nöjd över lönen
ständigt aktiva i politiskt kiv
Sammalunda tog han ock kalken
vad är det vi dricka, förnyelse eller dom?
Kom Noa hem med arken?
Låt inte gudsordet fastna i din gom.
Vems är kyrkan, min eller din?
gemensam stolthet eller egoistiskt högmod?
Vad det än må vara i ditt sinn
Min gud är som oftast god.
Offra frikostigt till fattig och rik
den lilla slant du har med idag.
Många frågor kring kyrkans etik
vad är praxis och vad är lag?
Sång och spel till kroppen leda
lovsjung Gud med rop och dans
Låt oss en väg åt Herran bereda
sitt inte och sov, ge Gud en chans!
(1988)
Tomten är en kul filur
Vi får saker om vi har tur
När snön är som mjukast
och vinternatten som mörkast
knackar han på dörren till vårt hus
Finns det några snälla barn?”
och genom skaran går ett förväntansfullt sus.
(1988)