För några veckor sen hade vi cellgrupp här hemma hos oss. Vi läste lite i Bibeln och började prata om Guds kraft och vilka mirakler vi skulle kunna få vara med om…om vi vågar. Vad är det som hindrar? Vi hör berättas om människor som upplever JÄTTEmärkliga saker. Lite så som att det helt plötsligt inte går att lyfta med ett flygplan och det händer flera ggr i rad tills man liksom begriper att det måste vara Gud som ser till att vissa saker ska verkligen inte gå att genomföra. Eller lite som när Jesus gick på jorden. Att sjuka blir friska och sånt.
Den kvällen skrev jag den här meningen i min digitala usb-dagbok: ”Varför är vi så normalfega i vardagen?”
Veckan efter när jag gick igenom mina anteckningar lite så tänkte jag kopiera meningen till den dagen och fundera lite mera… jo, vad händer? Jag fattar inte hur men frasen la sig i fetstil längst upp på vartenda blad i hela det 82-sidiga dokumentet! Och jag inbillar mig att jag har använt datorer och dess skrivprogram så mycket att jag borde veta vad jag gör.
Så den frågan har jag levt med i några veckor nu. Så Varför är vi kristna så normalfega i vardagen? Vi vet ju vad vi tror på. En stor och mäktig Gud!
Själv tycker jag bara att jag upplever lite SMÅmärkliga grejer. Som tex att jag bara råkar träffa den eller den personen, eller andra märkliga sammanträffanden och man inser att det skulle aldrig har hänt om inte…
Så om jag inte vore så normalfeg så kanske jag skulle kunna be konkret och få se större märkliga saker hända.
Men som sagt. Allt handlar om att tro. Och att lita på att den tron fungerar. Så denna helgen tänder jag ljus, går på Änglafest och hoppas att jag också, precis som jungfru Maria, ska träffa en ängel som ger mig ett personligt gudomligt budskap.
♥ Tänker på Dig
från Bibeln:
Ps 121
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Joh 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Joh 14
Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Den har tidigare suttit på väggen i ett av barnrummen för att jag tyckte att den passade där. Fast egentligen är den min. Jag har fått den i födelsedagspresent av min kompis, som har målat den själv. Att bli påmind om en vän som gjort en glad, vet ni hur det känns? Bilden fyller 20 år till sommaren och jag blev så lycklig av att se den igen. Särskilt baksidestexten…
Jag blir glad när jag tänker på Dig åxå, lix! Och saknar Dig ibland…