Älgtornets tak
är min veranda
vilken utsikt
så vackert – att
hjärtat flödar över
vilken morgon
Hur kan en porlande vårbäck
inte mer än en mansfot bred
som kompar fågelsången
vara så skön att lyssna till?
Och grunden,
Så gott som färdig
– tycker jag
De som slitit och släpat
menar kanske – annat.
Inte klagar jag på vädret
Både frukost och lunch i det gröna
Svalorna häckar
när termometern är över 20-strecket
vankas våfflor med grädde och sylt
♥♥♥
Lyckospark, lyckospark!
Hoppas jag laddat
så det räcker
hela veckan
Tänk att när jag satt på stolen bredvid spisen och stekte korv till middan så visste jag precis vad jag skulle skriva här ikväll.
Nu är det som bortblåst.
Och efter en lugn och glad dag på jobbet så kan jag inte begripa varför i all världen jag måste ta full dos värktabletter både till lunch och middag idag. Jag får sån magknip av tabletterna. Eller också var det potatisbullarna. Kan iallafall inte vara dom som gör krampen i tårna, och spasmerna, och…
Skit samma.
Byggare Bob har i alla fall hallen och bilen full med grejor till sina tre komplediga veckor i stugan som ska byggas ut. Först blanda cement och mura grund och sen får han äntligen börja skruva och spika i alla tusen plank och brädor han och barnen lyft av sågen senaste veckan. Får ha honom hemma en natt till för att brädorna var så välsignade.
Känner mig också rätt nöjd över att ha ordnat skolavslutningskläderna. Postorder är väldigt bra påhitt. Hämtade paketet idag.
När jag kom hem hade jag fått ett brev av läkaren angående ett hörseltest jag gjorde för någon vecka sen. Jag är inte så döv som jag trott så det blir ingen åtgärd. Det ska jag nog vara tacksam för. Men egentligen behöver jag nåt för öronen på jobbet. Det sa den sköterskan som gjorde förra hörseltestet på mig för några år sen. Brukar ha ett par öronproppar i fickan när jag jobbar, men hur enkelt är det att få upp ett par såna ur fickan när man med båda armarna håller ett skrikande barn.
Ja, ni hör. Hur svårt kan det va!?
Nu ska jag vara tyst. I alla fall ett tag.
God natt!
Tack för igår.
Har inte klivit ur sängen än, men det känns väl okej idag med. Alltså eftersom jag inte behövt upp på natten och ta värktabletter. Har just nu en 4a på ont-skalan. Ett par ömma fläckar på knäna och nerv-pirr i höger kind, höft, underben och fot. Det är en bra period helt enkelt.
Eller också är det någon därute som ber extra för mig. För min kropp svarar otroligt bra på träning den här veckan.
Passet i kyrkan igår kväll var liksom över min förmåga egentligen, men det var bara att fokusera på hållning och ta det lugnt. Calle, Miriam och jag torkade alla stolar i serveringslokalen, lyfte upp dem på borden och vaskade golven. Igår kväll var jag så öm på hela huden.
Visst, det är otroligt tröttande att hela tiden vara tvungen att fokusera på hur jag håller kroppen. Ibland är jag så less. Och somnar fort i soffan på kvällen.
Alltjämt ringer fysioterapeutens ord och visor i mina tankar. Hur hon håller ett finger på bröstkorgen eller vinklar en led för att jag ska ändra ställning och få rätt position. Hon gör ett bra jobb, min fysioterapeut.
Har inga speciella träningsplaner idag. Det får bli en vilodag för mig. Mannen tänker jobba med att lyfta plank och brädor. Sen ska vi äta gott och umgås. Och ta det som det kommer.
Nu är det dags för lite tacksägelsefrukost. Jag ger Gud äran idag.
Tycker att det här bibelordet passar idag:
”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga Ditt namn, Du den Högste, att på morgonen förkunna Din nåd och om natten Din trofasthet”
Här följer länken till bibeln Psaltaren 92:2-3 den öppnas i ett nytt fönster: http://bible.com/1223/psa.92.2-3.SFB15
I veckan fick jag förtroendet att idag dela ett inledningsord med min församling i min kyrka. Jag skriver ju mycket dikter, men det var som att ingenting av det föll mig i smaken. Så när jag stod och lagade mat för några dagar sen så kom jag att tänka på andaktsboken som Carl-Erik Sahlberg skrivit. ”Söndag – en andaktsbok för årets alla söndagar” Idag är alltså DEKLARATIONSSÖNDAGEN. Där har jag hämtat min inspiration till den här texten:
Deklarationen gör jag på uppmaning av skatteverket. Där finns punkter att följa. Bibeln ger oss också uppmaningar och förmaningar för himmelrikets skull.
Bibeln Hebreerbrevet 13:
1. Håll syskonkärleken levande. (Vi som är kristna är ju syskon i Guds Rike) 2. Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster utan att veta om det. 3. Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp. 4. Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. 5. Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig .
Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig? Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.
6. Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant. 7. Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 8. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud. 10. Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap.
Man vill Höra hemma. Man vill höra ihop. Ha en relation. Kanske med ett syskon. Med himlen och Gud. Med en vän. Med Wi-Fi:n och jobbet.
Nu ska jag avlägga räkenskap inför staten och skatteverket. Jag ska deklarera!
Där i deklarationen står alla mina uppgifter
NAMN – Maine Regina Carlhed
CIVILSTÅND – Gift med Calle
MEDBORGARSKAP – svenskt, som inte är så lätt att få
ADRESS- Smedsvägen Storuman
YRKE – Förskollärare
FÖRMÖGENHET – om det växt eller inte
Och ni vet att, för att få nåt att växa så ska man vara där.
Vi ska Jobba på relationer.
Göra insättningar på banken.
Umgås med vännen och säga vad vi känner.
Vi ska va på jobbet för att få lön.
Umgås med Gud.
Jobba på relationer.
Eftersom jag varit borta från jobbet en tid oroade jag mig för om jag nånsin kunde få råd med nya sängar. Som min kropp verkligen var i behov av.
Men Jesus har välsignat oss över min förväntan och vi har fått så mycket materiella grejer för huset under det här 1.5 året jag varit sjukskriven.
Ja fått å fått…men det har räckt å blivit över.
Och kan ni tänka…vi får igen några kronor på skatten.
Fantastiskt!
Gud är god och en verkligt bra vän!
Om vi upptäcker en vän vi värderar högt
Den vill vi behålla
En bra vän vill jag inte tappa bort
Då försöker jag vara – Aktiv i relationen
Om vi får ett bra och roligt jobb . Det vill vi inte mista.
Då är jag – Aktiv på jobbet.
Och inte vill vi bli nedkopplade
Från internet
Som vet vad vi har för digitala enheter – Där är jag Aktiv.
I det himmelska medborgarskapet har vi ständigt åtkomst .
Eller i alla fall när vi själva vill – och är Aktiva
När jag har kopplat upp mot Gud så kopplar han inte bara ner.
Han finns där
Han är bara en suck bort
En andning
En bön
När vi gråter ut vår tragedi
Så hör Han bara en melodi
Tänk vilken relation
Som vi också ska avlägga räkenskap inför…typ deklarera
Gud har också alla mina uppgifter
I Livets Bok
NAMN – Gud vet vad jag heter
CIVILSTÅND – Trolovad. Församlingen är bruden och Jesus brudgummen och jag har lovat att tro – trolovad.
MEDBORGARSKAP – Himmelskt. Genom att bjuda in Jesus i hjärtat får jag komma till Gud i evigheten – Himlen. Det är både lätt och svårt.
ADRESS – Golgata Nåden. Han dog för mig och vann seger över ondskan så att jag har fri tillgång till Guds Rike – om jag vill.
YRKE – Jesu Kristi tjänare
FÖRMÖGENHET – som kristen har jag allt. Jesu dagliga närvaro, hans Ande. Hans frid. Hans bottenglädje. Hans evighets hopp. Hans styrka som kan kasta undan berg och flytta stenar. Som kristen är jag väldigt rik – andligen.
Om du känner till andra andliga företeelser typ yoga och meditation. Det här är som det, fast ännu bättre.
Jesus är helt fantastisk! Han är bäst!
Umgås med Gud Fader hans son Jesus och den Heliga Anden så får du all kraft.
Att lovsjunga Gud och prata med honom leder till lindring av både psykisk och fysisk smärta och vissa fall till och med helande 🙂
Om Du vill så be den här bönen. Den är en fri improvisation på den klassiska Fader Vår:
Vår Fader, vår Herre och Mästare,
Du som vet vad vi har i våra hjärtan och vilka mänskor vi bär i våra hjärtan
Du som känner till hur mycket skatter som ligger i det fördolda
Tack för vårt himmelska medborgarskap
Tack för den relation vi får ha med Dig
och den Heliga Andens tillgivenhet
Vi ärar Dig med våra livs skatter
Rena och helga oss så
Att Ditt rike bli synligt
Att Din himmelska vilja sker mitt ibland oss
Tack att Du välsignar och ger oss det vi behöver
Till ande kropp och själ. Och allt annat vi behöver
Tack att Du förlåter…som vi förlåter andra
Öppna våra ögon så vi ser Din stig, ja
Lys upp Din väg för oss
Så vi inte faller frestarens diken
Beskydda oss, våra familjer, församlingen, ditt folk, och resten av Dina barn från ondskan som härjar på jorden
För Ditt är riket
Din är makten
Och äran
I evigheters evighet
Amen
Känner mig tom, trött och tråkig. Kanske för att det är tisdag. Vilket idag inneburit rehabmöte, där jag träffade min läkare, min handläggare på försäkringskassan och min chef.
Kunde inte låta bli att gruva mig, som en ballong som blåses upp och sen är allt liksom en tom ballong. Slapp, uttömd och oformlig.
Och nu finns bara en väg att gå. Framåt. Uppåt i trappan.
Nu har jag ältat färdigt på detta steget.
Man vet inte hur det är eller hur det går förrän man provat. Så nu kliver jag upp. Fastän det ikväll känns som pannbenet gått rakt i betongen.
Dagens ”gröna rum” kom via Facebook där en vän länkat upp radions morgonandakt: Missmodets sång av Liza, präst och musiker, som talade om att ältandet behövs i livet. Om du också vill lyssna på den klicka här
Åh, tänkte jag. Så bra. Då behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag inte klarar att vara positiv jämt. Åsså har jag ett ställe att älta på. Här!
Välkommen upp på nästa nivå av ältande.
Startade påskhelgen med att på skärtorsdagen åka till Umeå och kolla in nya köpcentrumet på söderslätt. Blev avsläppt vid Avion 2. Gick i alla möjliga intressanta affärer i ett par timmar. Sen ett par timmars vandring på Ikea (bara nedre plan) och tänkte inte egentligen handla så mycket men gjorde några fynd. De hade fortfarande nån slags nystartsrabatt på en del butiker. Bland annat detta tränings-kit som var på halva priset.
Blev en jättebra uppdatering.
Har funderat på bollen i ett par år men aldrig kommit mig för, och nu fick jag ju ett gummiband, en matta och ett hopprep på köpet. Hantlarna på bilden har jag haft sen tidigare.
Efter att ha använt Calles tryckluftspump…kompressor heter det kanske… så kom jag på att bollen har perfekt höjd för att sitta och glo in i akvariet.
Resten av påskhelgen kan dessa bilder få symbolisera:
I och för sig var det bara helt soligt en dag av fem möjliga men jag har blivit väderbiten ändå, och det är solen, skoterturerna, husvagnslivet, alla rödingar och alla underbara människor jag fått sitta till bords med som jag vill minnas.
Den här helgen är något speciellt.
En milstolpe i livet, tror jag, en värk-peak med domningar i ansikte och händer. Kraftig migrän och nålstick i hela kroppen. Snön vräker ner och lågtrycket ligger tungt över Storuman.
Barnen är borta på sportlovsaktiviteter. Tomt och tyst. Undra om de har det bra. Vi sms:ar. Åsså hinner jag göra ett lååångt blogg-inlägg.
Vi fick hem nya sängarna från MIO i fredags. Sköna sängar. Vi hissar huvudet upp – och ner! Så hissar vi fötterna lite grann! Blev så snyggt i sovrummet och det luktar möbelvaruhus här. Känns det som. Förra natten vaknade jag klockan fyra med kraftig migrän och värsta värken. Det luktade så starkt i sovrummet så jag drog upp fläkten ordentligt.
”Den får stå på”, sa jag.
”Bra”, sa mannen.
Hela natten och nästan hela Vasaloppet i sängen! Som jag har längtat efter nya sängar. Så det känns knappt att jag har migrän idag också.
För några veckor sedan fångade jag med min högra arm ett litet barn som hoppade från ett litet dockvrå-bord.
”Nämen kom ner därifrån”, sa jag, och barnet formligen flög ut. Jag blev ju tvungen att rädda barnet, annars hade det blivit störtdykning. Tur jag tränat, men det har känts av i skidåkningen senaste gångerna. Får ta och göra de där gummibandsövningarna jag fått för instabil axel. Det borde fixa den smärtan.
Förutom att huvudvärken kommer mer och mer tillbaka sen jag började vara på jobbet igen har min kropp känts bättre i flera månader. Sen senaste mötet med fysioterapeuten i november har det bara blivit bättre och bättre även om vissa dagar värker mer. Jag klarar ju stavgång och skidåkning som aldrig förr, och som min nacke och mina axlar förut blivit så slut av.
Jag är fortfarande lite chockad över att jag inte hann med i svängen när doktorn ändrade status på mitt sjukintyg. För när jag förra veckan tänkte ”Jag ska då läsa igenom vad han skrivit den här gången” så blev jag sittande. Förundrad. Glad och lättad över att inte behöva undra mer.
Samtidigt lite ledsen över att det faktiskt inte finns nåt annat att göra åt min sjukdomsbild än det jag redan hållit på med sen förra seklet (det vill säga före jag opererade ryggen 1998). Stabilitetsträning/vila/värktabletter. I en oändlig balansgång. Jag är ju balett-dansösen på linan!
Det är så skönt att dansa lite ibland. Jätteskönt. Den bilden är så precis. När jag kom på att dansa – det var en befrielse!
När tänkte jag första gången att den här smärtan kommer jag att få leva med livet ut? Många år sedan. Då började jag söka på nätet och forska själv för att se om jag kunde hitta något som stämde. Mycket liknande mig men det var svårt. Jag frågade doktorerna jag träffade – inget svar. Med tiden fick jag fler och tydligare symtom på att något var fel.
För jag upplevde ju att jag fastän jag tränade och såg till att vila, och blev starkare på ett sätt, så förlorade jag vissa andra färdigheter. Upplevde sorger fastän ingen hade dött. Eftersom saker jag tyckt varit roliga togs ifrån mig. Då kändes det som att vården inte förstod.
Hösten 2013 råkade jag se ett TV-program med Arga Doktorn. Läs mer om det HÄR. Det blev en morot för mig att söka läkare på riktigt för att få svar på mina frågor. Sjukgymnaster i alla ära men nu måste jag gå direkt till doktorn. Jag förberedde mig noga inför läkarbesöket.
Ena läkaren efter den andra såg ut som frågetecken när jag ställde samma fråga: ”Kan allt det jag känner, alla mina symtom tillsammans heta någonting annat?” Jag ville ha ett detektivarbete. Lite som doctor House. Men fick det inte. Ingen tog tag i det. Så jag gav upp och körde på som vanligt. Som man säger i kyrkan: lämnade allt i Guds händer. Jag vet att jag sa till mig själv: ”Jag kör väl 100% tills jag stupar då så kanske dom fattar!”
Och så blev det. Tills magen och huvet gav upp. Tills allt svartnade.
Efter flera sjukskrivningsperioder, två mag-tarm-röntgen, ett tjog blod- och andra prover, en väldigt varm sommar, med mera, och några doktorer (mest bara stafettläkare här) som inte ville sjukskriva mig längre än två veckor i taget. Och att jag själv inte heller kändes kunna eller vilja vara sjukskriven längre. Jag som aldrig annars skrivit om döden. Nu hände det. Jag såg det själv. Kände det. Och förstod att nu mår jag inte bra. Jag hade ångest på riktigt.
Jag ringde Sjukan och en mycket klok sköterska bokade in mig hos samtalsterapeuten. Henne träffade jag med jämna mellanrum i 7 månader. Kanske blir det igen. Vi får se. Nästa morgon ringde jag igen och bokade tid hos ännu en doktor, för jag orkade inte jobba hela veckor längre. Var som i en dimma. Fick komma akut. Förstod han vad jag sa? Jag vet inte. Jag var desperat. Jag grät och skrek åt den unge läkaren jag aldrig träffat tidigare:
”Det förstår du väl att du måste sjukskriva mig. Det känns ju som nån slår mig med yxa på knäna och klöser mig på armar och ben samtidigt som nån sticker upp igelkottar i ansiktet på mig. Sjukskriv mig. Jag orkar ju inte jobba.” Det här var dan före Lucia 2014.
Okej, sa han, jag skriver över julhelgerna då, blir det bra?
Tack, sa jag och tvingade honom att skriva ut en medicin jag fått tips av från sjukgymnasten för flera år sen.
Var det nåt mer du ville? frågade han lite spänt och torrt.
Men det var det inte. Så jag tackade och gick till apoteket.
Sen gick allt på räls. Nu blev jag tagen på allvar. Team-arbete av sjukvården. Läkaren jag träffade i mitten på januari för lite drygt ett år sen, en gråhårig man i övre medelåldern, tar min hand och jag hinner knappt fråga den fråga jag ställt till alla läkare, så säger han att han läst min journal och vill utreda om jag har Ehlers-Danlos Syndrom — EDS.
Då förstod jag att Gud hört min bön. Jag kände mig trygg.
Blev påmind om en fin sång igår. Som Rickard Molander och Anders Brengesjö skrivit. Jag har nynnat på den för inte så länge sen. Några veckor sen bara.
Än i dag, finns Du här,
lever Du djupt inom mig.
Jag vet, att jag,
får tillhöra Dig.
Än i dag, finns Du här,
Din kärlek känner ingen gräns.
Jag vet, att jag,
får dela den med Dig, Jesus
Han skall vara med mig,
när havet stormar.
Han skall vara med mig,
vart än jag går.
Och i livets svårigheter,
tar Han ömt min hand.
Min Jesus, Han både vill och kan.
Den passar med det här Bibelordet ikväll:
”Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” Här följer länken till Bibeln.se Rom 8:35-39
Såhär ser den sällsynta diagnosen ut för mig. Den har jag levt med sen jag var barn. Den påverkan av den jag känt har ökat under årens lopp och för bara några dagar sen byttes ’utredning’ till ’diagnos’.
![20160528_094536[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2016/05/20160528_0945361.jpg?resize=300%2C226&ssl=1)
Älgtornets tak
![20160528_081448[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2016/05/20160528_0814481.jpg?resize=300%2C225&ssl=1)
![20160529_133000[1]](https://i0.wp.com/troliktrimlikt.carlhed.se/wp-content/uploads/2016/05/20160529_1330001.jpg?resize=300%2C169&ssl=1)
