Att lägga sig
i den Allsmäktiges armar
sjunka ner i tystnaden
njuta av att Han är
Låta allting annat
falla bort
intill själens nakenhet
brista och bli hel
I ljuset av Honom
bli synlig igen
få strålglansen åter
av Ordet
Blev så tomt och tyst
i min skrivbok
nån slags Norge-koma
ekot av terrorn skrällde
skakade semestern
ismannen
skräcken
terrorn
den vite ismannen
kylan
skräcken
rädslorna fick näring
orden försvann
Kärlek och godhet fördrevs
trampades ner
av den onda vargen som erövrat
en vilsen pojkesjäls föresatser
att förändra världen
blev nog inte som han tänkt sig
ljusen började brinna
gråt
blomhav
tystnad
erövrad pojkesjäl
sorg
tystnad
gråt
Blomhavet växer
rädslorna försvinner
kärleken vinner
och ljusen fortsätter brinna
liksom mina böners rökelse
för godhet
för kärlek
för drabbade offer
för stackars vilsen pojkesjäl
för hans familj
för medmänsklighet och acceptans
för mer av Guds kärlek
för Norge
oss
och världen
Linnéorna går i par
två och två
små rosa klockor
i romantisk tvåsamhetsdans
med böjda huvuden
som i ödmjuk bön
Fyll mig
min djupa själ
fyll mig
med Ditt eviga vin
håll mig
mitt blödande hjärta
håll mig
med Dina eviga armar
bär mig
mina tusen tankar
bär mig
med Dina skyddande vingar
led mig
mina trevande steg
led mig
med Ditt levande ljus
Fyll mig
min djupa själ
fyll mig
på nytt med Ditt eviga vin
Kommer med jubel och dans
låter frid och lycka formas till ord
bär fram tacksamhet och glädjesånger
framför de korslagda stammar
som mäktigt reser sig mot skyn
Kommer med vemod och klagan
låter ängslan och oro formas till ord
lägger ner bördor och ok
nedanför de korslagda stammar
som kraftfullt reser sig mot himlen
Kommer med hela mitt jag
låter allt jag är och har bli vid Dig
ger utlopp för alla känslor
i åsynen av fridsrikets kors
vars härlighets majestät reser sig uppåt
Det är soluppgång vid Herrens Källa
en vacker vintermorgon
solens guld strålar över bergskammen
möter den morgonmörka själen
upplyser alla hjärtats innandömen
den kupade handen närmar sig Källan
solbeströdd och glittrande som guld
Längtan Efter Ljuvhet dricker
släcker törsten som bränt
och Källans Kraft lägger salvor
Blåsten kryper innanför skinnet
värmen finns bara i minnet
Tänder vänskapseld och ler
en djup suck är allt som hörs
Fäster din blick och ser
det är något i själen som rörs
Vi vet att en högre makt oss bär
ger värme till iskalla nätter
det allt som vi uthärdar här
Vi tron till den makten sätter
låter tanken fyllas av hoppets kvarlevor
låter Kärleken fördriva livets rädslor
Lite som i färgen av de små
undrar om det fastnar något på
bladet av guld som vänds
som läses och uppåt sänds