
Stilla snöfall,
Och ljuset,
tränger undan mörkret,
och igelkottarna,
slumrar under,
Stilla snöfall
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar

Stilla snöfall,
Och ljuset,
tränger undan mörkret,
och igelkottarna,
slumrar under,
Stilla snöfall
”Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet.
Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.”
//Bibeln, Kolosserbrevet 3:12-17
♫♫Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul♫♫
Lussebullesnittar är tydligen jättegoda!

Vad är det som hänt?
Kakburken tom på tredje advent!!
På bara några dagar,
ner i våra magar,
Hur kunde det ske?
Var så gott till te!!
Vem mer har i burken kikat?
Hungriga skolbarn mellisfikat!
När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och mamma bakar kakor
och har ett fasligt styr

fick duga med en bild från 2011. Längderna jag gjorde förra veckan fyllde jag med riven mandelmassa och smör…och några russin. Mums! Fast jag är lite känslig mot saffranet. Men smakar gör jag ändå 🙂
I veckan har jag nördat ner mig i Alfred Nobel. Inte visste jag att han var så poetisk. Har mersom bara tänkt på honom som den där dynamitgubben som hittade på ett pris.
Jag hittade några av hans rader som jag delar här…
Alfred Nobel, 1833-1896
The wintry frost, although it spares no flower,
Yet spares their seed to grace a future spring;
Though Vice may harden into Callousness
It cannot drain all feeling from the breast.
It lays there dormant, but with proper culture,
Methinks the seed may bloom a second time.
That seed is Poesy
The morning breeze which gently fans my face
Rippling the waters, wakes a gushing sound
Whose mystic music seems to Fancy’s ear
A hallelujah from the angels’ choir.
The virgin world, now ready for the seed
Which she receives from God, begins to breed,
And living beings, starting as from naught,
Proclaim the presence of creative thought.
Thus far ‘tis wonderful, but uncombined
Chaotic matter cannot be defined,
A dust impalpable, unseen, unknown,
Yet out of such the Universe is grown!
It triumphs now, the Principle of light
O’er death and chaos in their endless strife;
But times will be when planets, ours as well,
Ring with the echoes of Creation’s knell,
When reeking suns have spent their final light
And Death triumphant lords it o’er the Night.