någon har satt en kniv i tinningen
vad är vinningen
någon handlade mat för nyårshelgen
det räcker väl med snö i sälgen
någon gör så kvicksilvret sjunker
kan Han ta mig ur detta pjunker
någon har gått till kneget
vem ska ta första steget
någon sitter och surfar
var är alla smurfar
någon åkte buss till stan
barrar gör nog mången gran
någon kör en tvättmaskin
vem tog bort min glada min
någon borde få dra ut
den kniv som skär min hjärna ut
Har just kommit hem från ännu ett besök hos sjukgymnasten. Hon är en av de bättre jag haft och idag hade hon dessutom en eminent assistent. En manlig sjukgymnast-studerande. Jag fick en ordentlig genomgång. Det känns. Sjukgymnaster måste ju provocera fram smärta för att veta vart de ska trycka så att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre efteråt. Så nu gör jag fel som sitter vid datorn och skriver. Det är också sånt som provocerar smärta. Måste bara få ut alla tankar. Sedan kan jag nog vila mina värkande armar, stickande fingrar och ömmande axlar.
För er som inte vet eller som glömt kan jag tala om att jag lider av överrörlighet vilket gör att mina muskler är på helspänn hela tiden för att skydda mina nervbanor, som har något slags kronisk inflammationstillstånd eller åtminstone är de i högriskzon för att om när som helst bli inflammerade. Frågan var idag också om jag kanske har lite av karpaltunnelsyndromet.
Jag har under åren som gått fått ett omfattande träningsprogram som jag inte följer.
En träningssituation där det är som att gå balansgång på lina. Bär jag för tungt blir det värre. Stressar jag blir det värre. Jag kan inte göra ingenting för det är heller inte bra. Lagom är bäst. Lagom stressigt. Lagom tungt arbete. Lagom träning. Men vad är lagom? Tränar jag för lite får jag för ont. Tränar jag för mycket så får jag för ont. Och ont har jag hela tiden. Mer eller mindre. Just nu är det mindre. En bättre period. Fast det känns mer nu idag precis efter ett gediget besök hos sjukgymnasten. Behöver jag nån slags medicin för att kunna höja träningsnivån? Sist jag gjorde det stannade magen. Och då kände jag inte heller var smärtgränsen låg. Man vill ju kunna se linan om man ska ut på den, tycker jag.
Ibland tål jag ingenting och ibland tål jag mer. Rätt frustrerande. Väldigt påfrestande. Livet ut.
Så, nu har jag gnällt färdigt!
Ni ska i alla fall veta att jag har ett heltidsjobb och det funkar bra, utan värktabletter. Jag är också mamma till tre barn och det funkar också. Och min man är den underbaraste i världen. Så det så!
Och nu har jag nog vilat lagom. Nu vill jag julstäda lite……
Det är som torka i fåran
det rinner lite trögt
sporadiskt och ansträngt
fast regnet öser ner
Solen orkar inte riktigt
den lyser lite klent
strålar tunt och skirt
fast himmelen är blå
Vad klarar en själsvinds vilja?
Hur ska den slå sin virvel?
Till vem ska böneljuden nå?
Varför är också en didaktisk fråga!
Mitt i höstens virvlande storm
böneljuden åker runt och upp som löven
Mitt i mörkrets framåtmarsch
tränger sig ljuset ner över jorden
i guldgult och blodrött
som korsets fot
för var och en som trött
längtar efter bot
Inväntar handbollsfinalen (SWE-FRA) med denna vers. Om jag hinner se hela matchen? Vet inte, för det är ju dopgudstjänst kl 18 på Filadelfia! Det vill man inte heller missa. Det lag som vinner får guldet. Det lag som förlorar blir näst bäst i hela världen. Inte illa. Det var inte heller spelens inledningsceremoni…..
O…sannolikt…tympligt….och Stort
Oerhört Suveränt
Ofantligt Storslaget
sportfolk spelar
om höga priser
mitt OS pågår
alla dagar
mina oändliga otaliga
Ordinarie Sysslor
Sport har egentligen inte varit min grej men olika omständigheter har gjort att jag blivit tvungen att ägna lite mer tid åt detta ämne för min egen del. Jag har turen att ha personer i min vardag som definitivt gjort mig mer intresserad och mer motiverad. Man kan kalla dem kamrater, eller kompisar. De är bättre än jag och de ger mig stöd, tips och råd. Men på min nivå kallas det motion och jag brukar tävla mot mig själv. Oftast tävlar jag inte alls utan tränar bara för att må bättre.
Bilden ovan är några år gammal. Man skulle kunna säga att jag mer än fördubblat min träningstid sedan dess och ökat min kapacitet med… …det är inte mätbart. Det sitter i själen.
Men vad är en handbollsfinal i OS när det är dopfest i Filadelfia? Det är ju oerhört stort men jag tycker nog att den som döps ikväll har funnit nyckeln till den absolut högsta vinsten!
Heja Sverige!
Stort Tack till mina vardagskamrater ♥
och GULD till dopkandidaten!
Vad säger Bibeln om att vinna? Några förslag: Fil 3:14 …och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Upp 21:7 Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. Mark 8:36 Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? Ords 16:16 Att vinna vishet är bättre än guld,
vinna insikt mer värt än silver.
Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?
Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.
Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.
Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.
Kram ♥
Regn ute
Regn inne
Då blev det dags igen
För magen att krampa 🙁
Och alltid frågar jag mig…
Var det nåt jag åt?
Var det stressen?
Jag vet inte.
Men det gör ont.
Hur som.
Så försvann arbetslusten.
Hur får jag tillbaka den?
Och märgen i benen.
Var tappade jag den?
Den försvann efter vägen.
Måste fråga Mästaren.
Om Han sett
Mitt förlorade mod.
Nånstans.
Ords 17:22 Glatt hjärta ger god hälsa,
modlöshet suger märgen ur benen.
