Skogen andas in en grön våg,
granarna gråter sin egen visa,
fyrbenta vänner springer glatt,
bäcken packad och yr av virvlande berusande vår.
Vårkänslorna, finns de?
de didaktiska frågornas vårflod:
Vem har värmen gömd i sin hand,
när världen är så kall?
Vad passar bättre än att le?
Hur kan jag mer värma dig?
Varför ligger du på mina fötter?
Tvivlande trevar skorna vidare på stigen
Älskande de sina
När jag åker med dig Herre, då är jag trygg och vet vad jag ska göra.
Liggvagn till himlen
eller inte
så är Du ändå här
Även om alla andra är någon annanstans
så finns du kvar vid min sida.
Smärtsam dag
eller inte
så är Du ändå med
Hur snabbt än tankarna kränger i kurvorna så kan jag le mitt i svängen.
Höra musiken
eller inte
huvudstämman är Din
Vad är det när volymknappen på Din helanderöst inte fungerar?
Sordinen på
eller inte
ändå Den förnämste bland klangfärger
Med strängar av guld spelar Du på mitt hjärtas innersta väsen, och målar med uppståndelsens kraft Din glädje och Ditt ljus.
Så levande för mig ❤️
Lite konstigt tycker jag det är att när media idag pratar om hur man vilar så nämns aldrig bön och bibelords-meditation. En aftonbön har funkat bättre för mig än att lyssna på en röst som uppmanar mig att sträcka ut och spänna av. Därmed har jag inte sagt att det varit overksamt, men ett innerligt samtal med Gud och Jesus i Helig Ande är lugnande och läkande på flera sätt, och har hjälpt mig somna många nätter.
Den som följer mig på Facebook och Instagram känner till att jag delar med mig av Bibeln, min tro på Jesus och mina tankar kring detta. ’Vila i Gud’ brukade en del kristna säga när jag kände mig näst intill utbränd. Och det är nånting jag prövat, och ibland var det verkligen vilsamt och ibland var det jobbigt. Jag orkade helt enkelt inte be eller läsa Bibeln. Inte gå i kyrkan heller för den delen.
Men, tänk om Jesus hade rätt när Han sa ”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.” (Matteus 11:28 NUB)
https://bible.com/bible/916/mat.11.28.NUB
Det finns inga krav på hur ofta och hur länge den andakten ska eller bör vara. Det är bara jag som bestämmer hur jag vill göra. Gå till kyrkan eller vara hemma. ’Bara vara’. Eventuellt ett tänt ljus. Eller kanske lite musik i bakgrunden. Som en dans, en tavla, poesi eller tyst på knä. Ibland en promenad med Gud, eller bara en minut vid frukosten innan jobbet. Inför Gud kan jag visa precis vem jag är, och beröringen av den Helige Ande kommer. Han vet vad du och jag behöver.
❤️
pulsar i tinningen
djupt ner under ytan
därovan är solen
värmen
och alla vännerna
men mjölksyran i låren lyfter musten ur
kylskåpet
som lämnas tomt
inget att bjuda på
mer än bara en musikalisk resa
till slut
Hela rustningen bevarar
hela tiden
alla dagar
står den emot
hela livrustkammarens hjärta ber
ständigt
och jämt
använd HELA utrustningen
för trygghet och list
upprepat TVÅ gånger
för vila och kraft
❤️
/Efesierbrevet 6:10-18 , Bibeln
Orden kommer sent
nära Dig
föds i smärta
och avskildhet
tillsammans med Dig
som En källa ur klippan
Utan Den är ensamhet
tomhet i befolkad skog
Blandade stammar
flyr till gemensam ort
söker Passion för frukt
skördar vämjelse
Men Mörkret sover
ett par steg framför Morronljuset
i gryningen
Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.
Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.
När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.
Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.
Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.
♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫
Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!
Läs gärna dessa verser i Bibeln
1 Thess 5:17
Ef 6:18
Morgondaggen går ett varv
i det gröna
skriver med sin vattenfärg
fäster tanken hårt
på skiffersten
Solen blåser över steget
en vindfläkts flykt
och syns ej mer
går fram så lätt
en bild av klarhet
Hjärtats transparens
glädjens tillvaro
några korta sekunder
mot det hårda
av evighet
En Mästares verk
att speglas i
ett avtryck och sen vidare
min ljuvliga daggdränkta
dansvarma fot
