…att någon stod uppe på gamla akvariebänken och tömde/slangade ur vatten…tills det blev tomt. Och jag märkte det inte förrän när jag såg en spräcklig platy ligga och sprattla frenetiskt på akvariegruset. För att om möjligt ta sig därifrån. Det var ett gäng småfiskar där också. Hemsk känsla att inte ha märkt hur mkt vatten som åkte bort. Vilken mardröm!
Samtal med Gud;
Är det Du som försöker säga något till mig? Vem är vem i drömmen? Och vad betyder ett akvarium tomt på vatten? Herre, ge mig vishet om den här drömmen, och led mig vidare <3 . Ge tillbaka vattnet, Herre! Det går inte simma i den här torkan! Gör mig en väg genom akvarieglaset! Ta mig till ett ställe där jag kan simma fritt! Tror jag ser något genom glasväggen, men jag kan inte ta mig dit. Hjälp mig Herre, att komma ur det här! Visa mig en lösning!
Nej, just nu kan jag inte se att jag har en uppgift. Det är en förlamande smärta och jag vet inte vad som är bäst för mig själv. Balansgången är snårig och mörk. Var har Du satt upp skylten som visar mig vägen framåt? Snitslarna har någon rivit bort, och kallt är det mellan stammarna. Inte nog med att jag är huvudlös, jag håller på att bli benlös också, och modlös. Bara jag inte blir hjärtlös. Eller hopplös. Gud hjälp mig!
Mm … jag är en av dem, och känns det så finns det, tänker jag.
Jag är inne i ett skov nu, men drar mig från att gå till VC just pga av att jag inte får det jag behöver där. Förra veckan jobbade jag 4 dar, veckan före det 0 dar och… jag minns rentav inte hur mycket jag varit borta från jobbet. Måste hela tiden skriva upp för att inte missa att rapportera till AG. Idag började jag med migräntablett innan frukosten. Samma igår. Jag är bara SÅ trött. Från topp till tå. Seg som kola i benen och orkar inte ens ha på TV:n. Om nån frågar mig på riktigt så rinner tårarna. En önskan är att få orka med att hänga med familjen och vännerna, men … det blir halvfabrikat och mikrovågsugn. En annan önskan är att inte behöva fundera på om jag ska orka nästa helg om jag gör si eller så. Samma eviga balansgång på lindansarens vajer. Högt upp. Det gör ont att falla när skyddsnäten är dåliga. Läkarna vet inte hur de ska skriva i papperet för att jag ska få beviljat en deltids sjukskrivning, som det är dokumenterat att jag både gör ett bättre jobb och får ork över för ett liv på fritiden. Att vara inbillningsfrisk och tänka att jag är inte sjuk straffar sig i längden. Samtidigt som det kan kännas bra att tänka ’jag är nog inte sjuk’ och just då orka jobba heltid så inser jag när skovet kommer att jag är inte som andra. Andra orkar kvällsaktiviteter, går i fjällen och fixar matlådor på helgen, men vad gör jag…. kurerar mig efter veckans arbete. I bästa fall orkar jag laga middag till familjen, eller gå till kyrkan. Fast det är bäst att inte gräva ner sig, för det är förskräckligt jobbigt att gräva upp sig igen. Och min situation är bättre än många andras med samma diagnos.
Har ni känt så någon gång? Att det liksom tränger på att få tid att skriva. Så känns det nu för mig. Det är ett behov. Eller, det blir ett behov om jag slutar skriva en period. Och då, när behovet kommer på, så vet jag ibland inte vad jag ska skriva, utan det är bara att låta orden flyta fram ur händerna. Eller pennan, om jag använder mig av den. Till slut brukar trycket lätta. Ord-trycket.
De tryckta ordens magi. Finns många vindlingar i språk-labyrinten. Jag har oftast ingen karta men känslan vet vart den ska. Inbyggd kompass. Låt fingrarna spela ordens melodi. Språkrytm och musik gifter sig fint i både slott och koja. Kyrka eller tingshus spelar ingen roll. Bara att välja. Ta en lapp, sätt ett kryss och lägg den i lådan. Då hittas vägen fast jag inte ser målet, men jag känner det i mig. Själva resan är målet. Så har det sagts, och jag håller med.
Fast jag är inte den som vill resa. Hemmakär. Hemmagjord. Hemmafru. Hemmajobb. Alla hemmaord skulle kunna passa in på mig, för allt kan göras på nya sätt. Nya kombinationer. Nya tankar. Ny energi. Hemma. Lyssna på ordet. Ja, själva ordet andas. Det andas lugn och ro, kärlek och värme, och det är inte stopp någonstans. Går att uttala hur långsamt som helst och det stannar ändå aldrig upp. Hhheeeeeemmmmmmaaaaaa. Vilket härligt ord!
rik på händelser greppas pennan
högtiderna trängs i rummen
älgarna skyler sig med slyn
tittar ut framför stammarna
ångrar sig genast och
tar bilen istället för att frysa om köttet
fort tar fartblindheten över handen
nej, klöven
så sträcker jägaren upp sina horn
stolt
som tuppen
fast inget kuckeliku bland stammarna
nä
men folkligt sorl tränger in under huden
och vackra ting prydda med grönt
i återbrukets anda
lyfter fram sin älskvärda dräkt
som höljer nålstick och kval
och ger höstens välsignelser rättvisa
summa summarum
gott och blandat i veckans påse
Sommarvärmen har blåst iväg med vindens hastighet. Några droppar regn idag och resten sol. Fåglarna bygger bo och har nog svårt att få fatt myggen när det blåser såhär hårt. Hunden får fnatt när alla dofter yr omkring. Men nu var det inte det jag skulle berätta utan det varit en underbar dag fylld av fika och god mat. Både på jobbet och hemma. En lunchträff med en kär vän. Sång, dans och tårta på förskolans Sommarfest. Men framför allt att mitt mellanbarn tagit studenten och blivit 20 år. Det är friskvård att äntligen få träffas så ikväll körde vi taxitrafik och hämtade hit våra 80+ föräldrar till oss. Grillat och sedan tårta till efterrätt. Så härligt att äntligen kunna få ha hela familjen på samma plats.
Grattis älskade son! Vad du har kämpat bra! och idag blev du 20. Du är en glad och skojfrisk ung man som är intresserad av teknik, webbutveckling och massor av dataspel. Du har lärt dig ansvarstagande och tålamod.
Vi önskar dig all lycka och välgång i livet. Och massor av Guds välsignelse!
när tecknen visar sig i skyn
då vet ni
att det är dags
ävenså när kroppen talar
då känner man på sig
då är det som att en vägglampa tänds i en mörk trappa:
ser du svamparna som poppar upp mellan tårna för andra gången på kort tid?
spiken som attackerar hälen?
ser du benen fyllda med mjölksyra?
ser du höften som hugger?
magen som kniper?
hjärtat som rusar?
tandvärken?
fiolsträngarna längs nacken?
crescendot i örat som ständigt pågår?
tröttheten som stirrar fokuserat på ingenting?
ögonlocket som inte orkar blinka?
hammaren som slår tinningen?
sågbladet i pannan?
madrassen som liksom krampaktigt omsluter utan att släppa taget?
när det är så
då vet ni
att det är dags
att gå ut med hunden lite oftare!
Zingo
Bot [bått] eller lott
tystnad
tagning
släpp ner robotarmarna
promenad i sakta mak
långsamt och länge
tills tröttheten ger sig av
tills tandvärken i benen domnar bort i lingonriset
vila där
ta fram goda saker
ät långsamt och vila i smakerna
(fast hungern inte finns)
fokusera bara på att äta
ingen mobil
ingen tv
ingen radio
vila där
titta långsamt ut genom fönstret
se hur Vinden leker med trädtopparna
lyssna på den Helige Gudens Son
andas in Hans närvaro
ser du det gröna rummet
sätt frö
låt det tålmodigt växa fram
sakta
kommer livet åter ur gråkall vardag
känn stenhjärtat sakta smälta ner genom tårkanalen
lägg dimmiga blicken på lugna Vattnet
följ fiskens långsamma rörelser
simma med en stund
con bocca chiusa*
vila där
hör de bubblande ljuden
och glädjen som kommer
av det livgivande syret
andas in luften
i musiken
på altanen
solen som värmer öppna sår
mäktig som en flod
svämmar över
uppfyller jorden
friheten är vår
nu är Herrens år!
(kommer robotar in i Guds himmel?)
__________________________________
*med munnen stängd
när jag seglar bort
