de gröna rummen behövs varje dag
att bara vara i
med sitt lilla jag
sitta i, och stirra
känna doften, och lyssna in
sommaren
pyssla om växandet
varsamt
tålmodigt
och kärleksfullt
simma omkring
långsamt dröjande kvar
i saktmod och själafrid
en ordnad samklang av välljud
en korus av himmelsk härkomst
stimma runt med vänner
beundra varandra
helt ärligt
helhärligt
inalles
avslutningsvis
Te Deum
ett ode till livet
och dess virtuose designer
Gud lägger pussel med mig
i soffan
förhoppningsvis märker jag det
men inte de andra
då kan alla ord
om vänskap och kärlek deluxe edition
komma ner från ovan
kalla det moln
himmel eller onedrive
allt kan hända och alla kan vända
sina gröna blad
i fredlig riktning
på tålmodiga skrivbordet
de får bara vara
i stillhet och eftertanke
vänds pusselbitarna rätt i tiden
alla är olika
alla förväntas passa någonstans
en mosaik av färger och former
vackert designade
av Skaparen
universums mästerliga upphovsman
detta enorma pussel av allting
i ett komplext kontext
övernaturligt och överdådigt
tillägnat mänskligheten
att avnjuta och spegla sig i
nära Kärleken själv
Skogen andas in en grön våg,
granarna gråter sin egen visa,
fyrbenta vänner springer glatt,
bäcken packad och yr av virvlande berusande vår.
Vårkänslorna, finns de?
de didaktiska frågornas vårflod:
Vem har värmen gömd i sin hand,
när världen är så kall?
Vad passar bättre än att le?
Hur kan jag mer värma dig?
Varför ligger du på mina fötter?
Tvivlande trevar skorna vidare på stigen
Älskande de sina
verserna i böckernas bok knäpper händerna under täcket och hoppas på att orden ska lysa upp Livet så att Klarhet kan visa vart Vägen tar vägen.
Det är mörkt.
Försöker hålla sig kvar på banan.
Ögonen rör sig snabbt fram och tillbaka.
Bortom mörkret.
Plogkäpparnas reflexer rusar förbi i en blixtsnabb cirkus med fåglar och fyrbenta varelser.
Ingen natt är för mörk för att ge Urskiljningens ljus under vingar som flyr.
Klarhet i natten klingar ljuvt och njutningsfullt.
Men kommer den mig tillmötes?
Bländar den av?
Så att resan blir behaglig
Inte trodde jag att det skulle bli en Kristi Himmelsfärds dag i soffan. Se film och mysa. Så skönt. Att bara vara. Inne.
Ute är regnet ihärdigt. Emellanåt nästan åskigt hårt och huvudet och kroppen känns därefter.
Ofta vet jag inte om jag verkligen är sjuk, eller om jag bara har ont pga vädret. Det går inte veta. För den känslan är kronisk. EDS är kronisk, och jag har bara gillat läget de senaste 555 inläggen (på Instagram).
Drygt 5 år sen jag äntligen fick svart på vitt varför jag…
1. inte kan träna som vanligt folk.
2. hela tiden måste tänka på hur jag står, sitter, ligger, ja allt… hur jag utför mina arbetsuppgifter och vardags-göromål.
3. har ont överallt mer eller mindre hela tiden.
Och till slut blev det … så konstigt att svara på ’krya på dig’, för att det går egentligen inte. Orden ringde som
vältalighetsblommor utan kraft,
nästan som Skit-på-Dig
Paradoxernas grannlåt,
men Krya-på-Dig är den artighetsfras som många använder så jag tar det som en kär vänskapshandling. Ordblommor. Hur ska jag annars stå ut med livet – om inte jag tacksamt tar emot den vänskap och kärlek som skänks mig, som en välsignelse från himlen!
Luk 24:36-53
Jesus Kristus nyss uppstånden, visar sig, med mänsklig kropp, äter och dricker och pratar med folket
Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen.
Lukas 24:50-51 NUB
https://bible.com/bible/916/luk.24.50-51.NUB
men är såå trött
hur orka
ingen ser det
och ingen tackar
när ’slut i mössan’ springer
då avgår nästa tur
inget ’hur gör djur’
och ’lugna puckar idag’
bara sjung 🎶’upp och ut och gå,
fade rade ralla de ralla’🎶
genom kolasåsen och in i kaklet
och nää
bara stå på och lyft tungt
och peppa varandra
hjälpas åt med ett leende
lek och skoj
fast jag skulle bara vilja skriva ur mig all skit
det är ändå ingen som läser här
öppet och synligt
i offentlighetens ljus
så allting spricker
men jag räds
zebran tvivlar
är sårbar
ledsen
trött
så till den grad
att gråten hänger i farstun
redan på måndagen
huvudvärken pulserar
hjärtat dunkar
slår ett extra slag för att jag slog en sexa
det är inte fusk
men då går det för fort
och zebran blir yr
och glömmer att titta sig omkring
se sina kära
komma ihåg viktiga saker
stannar kvar i sängen idag
i mörkret
mörkret är skönt som ljuset
och solvärmen
när huvudet är helt kaputt
när stenen i bröstet vuxit sig öm
och
ensamheten frodas på fritiden
varför är då jag kvar i ekorrhjulet?
mitt bland grodor och fjärilar
är det för att jag också är född på nytt?
jag ber Honom
ta min kryptonit
bit för bit
visa mig var den sitter
så jag inte blir bitter
jag ber
om att sprudla
av intresse och engagemang
en spruta med idéer
så jag inte verkar
kroniskt randig 🦓
sjuk? nä!
tänker bort smärta
och möda och stress
🎶’Inga bekymmer
man är lycklig var dag’🎶
Hakuna Matata!
å hur det ringer ironiskt i öronen
vad jag har det bra
mat, kläder, jobb och kärlek
så jag klarar mig
med hjälp av en stor tekopp
min poesi
en bön
ett stearinljus
och
liten hund som lyssnar
på ett piano
mörkret snurrar i rummet
vänder runt
ingenting lyder
liten klump innanför pannbenet
säger stopp
ingenting hör
elden är vägen genom sanningen
går framåt
ingenting hindrar
upproriskhet är tröttheten i tiden
vill mer
ingenting händer
bara molandet fortsätter att krypa
pressa ner
ingenting lindrar
möjligen kan sången vara svaret
vända om
ingenting sakar
passionsfrukt smakar alltid gott
mognar sakta
ingenting mankerar
när musiken talar om för själen
älska uppåt
ingenting förlorar
Sömnen försvann i en stor tekopp
ingenting kan hindra att de kommer tillbaka
tankarna kring relationer med andra
sedan bara vila i tysthet bredvid
lyssnande
allt kan hända om taget släpps
allt kan vända om laget hjälps
om händer knäpps
åt