äta smörgåstårta, o så gott
som ett stort och smarrigt slott
garnerade med 18 räkor
och vi sjunger sen som lärkor
hipp hurra och ha den äran
bakat har jag på begäran
min Guldklimp han blir vuxen nu
åtminstone på pappret ju
efter att jag hållit på med älgköttet till kl 01 inatt…
Tack o lov allt kött blev klart
med en sådan väldig fart
sen är bara kvar att mala
efter det så ska jag gala
sjunga mig en trudelutt
dansa sen som Lille Skutt
I glädjen över livets gåta
älska, glömma och förlåta.
När något tänder den längtan som bränner
Du kan visst fylla den tomhet jag känner
I förtroliga samtal om Dig med min nästa
skimret av himlen dröjer kvar i mitt hjärta
Vi öppnade våra hjärtan inför evigheten
och delade våra tankar i ärligheten
Guds kärlek väver oss samman med vackra band
trygga tillsammans i Hans varma hand
I de saliga rus får själar glädje och kraft
som aldrig förr den troende haft
Delar de hemliga under som sker
varje gång händerna knäpps och ber
Överväger att på riktigt logga ut
medan musiken sakta tonar ut…
…och ljudet av stilla regn tar över
Du, Helige Ande, är allt jag behöver
Visst är det skönt
när livet dansar glädjevals
Ja, visst är det skönt
när solen lyser
Förväntansfullt sjunger jag sången
fylld av ljuset, det underbara
grottar ner mig i musiken
upprymd av ljuvliga tonerna
Visst är det skönt
när svetten rinner i nacken
Ja, visst är det skönt
att vinna segrar
Längtansfullt samlar jag färger
binder så kransar, hänger upp
knackar på hjärtedörrar
eviga oförglömliga spår
För visst är det skönt
när allt faller på plats
Ja, visst är det är det skönt
att se pusslet läggas ihop
Förtröstansfullt loggar jag ut
lämnar vägar, svänger av
låter mig se nya vyer
vackert och rogivande
För visst är det skönt
att inte fastna
Ja, visst är det skönt
när fantasi blir verklighet
Kärleksfullt lyfter jag vingen
närmar mig Dig, svävar
famnar detta eviga Du
som fyller mitt inre till brädden
Så visst är det skönt
när all själen brister
Ja, visst är det skönt
att inför Honom jubla en sekund
Förväntansfullt gick barnen till skolan. Glada. Det gjorde mamman glad. Välkommen vardag! Skriver Coop på sitt reklamblad. Men för den som hellre skulle haft semester nu när bär-insamlingen just börjat då? Det är ju så härligt med bär. Hallon och vinbär. Mums! Och potatis och morötter. Nej, nu ska vi ha lunchlådor att längta till. Varför har man semester? För att åka runt på äventyr? För att laddda energi för en ny kall mörk vinter? Varför tog jag inte semestern nu istället? Fast man vill ju ha semester med övriga familjen. Att börja jobba igen blev ett enda stort blodsockerfall. Att man aldrig lär sig. Med godsakerna. Lunchen får bli min microsemester. Fast lunchrummet mest påmminner om ett långdraget flygplanslyft. Vi kommer aldrig upp i höjd bara. Jag längtar hellre till annat…. ska bekanta mig mer med den här mannen: Mozart. Och njuta av musiken. Och glömma det som gör ont…
Månen är nästan full
som vore den av guld
himmelen är vackert blå
som unga älskande två
Sommaren är nästan slut
skolan börjar resolut
konkurrerar med bär och kött
tills modern ser rött
Natten blir alldeles svart
stjärndroppar lyser likt Mozart
bären smälter i grytan glad
och vips har vi marmelad
Drömmar och längtan är gott
en lysande låga; ett fjärran slott
som tålamodsbygge för egots själ
när lidandets kalk blir läppars befäl
Jag sökte tystnaden
över bergen
genom dalen
för ljuden bedövade mig
Jag gick på vattnet
vinden blåste friskt
jag höll en hand
och själva havet blommade
kanalisera ut smärtan
kläm och vrid
trasans sista droppar
droppar
kläms fram ur suckarna
de knäppta händernas ljud
droppar, faller
berör sina närmaste
käraste tankar
droppar, suckar
vidrör det innersta
till bäckar av tårar
droppar, rinner
smärtans förväntan
anar ingenting
men ropen utan ord
skallar i evigheten