Hoppa till innehåll

Kategori: På bönernas bro

Nyårsdag med Dig

Nytt år
Nytt dokument
Nytt oskrivet blad
Vet inte vad jag ska skriva
att skriva vers
på tomma ord
det är inte lätt

hur ofta har jag inte tänkt så
sen begynnelsen av min skrivartid

ändå denna ventil med ord
som ett evigt
aldrig sinande samtal
med Dig i det fördolda

går med på promenaden
vill bara vara
med Dig
har inget att säga
bara vara tillsammans
Du kräver inget annat
känns det som

Du är min sång
Du är min glädje
min kraft
min hälsa
min eviga boning

Mitt enda ord är
Tacksamhet
för ett år
fullt och fyllt av Dig
av hopp
av din gudakärlek
Du Är
från morgon till kväll
i ännu ett år

Ibland kommer dagar

Det kommer dagar, ibland, som denna. Det här skrev jag för några månader sen men det upprepar sig.
Ibland kommer ljusa dagar och ibland kommer mörka dagar. Det kan vi inte påverka. Men min Gud är alltid med…

Idag är en lättelak dag
en lättgråtig dag
en dag som man helst hoppar över
hopblandardag
förväxlardag
möribenendag
en riktigt jobbig dag
så jag söker Dig
jag ber Dig röra vid mig
-Vad vill du ha? frågar Du
-Jag trodde Du visste…
Du är ju allsmäktig
Du känner ju mig, eller?
Jag är då tacksam
för en massa saker
jobb och vänner och sånt

Men jag behöver Dig
behöver kraft
behöver ork
tid med Dig
Jag älskar ju Dig
men blir ibland så trött
så att
det går som runt i huvet

Jag landar vid Din källa
på Din gröna äng
tåreregnet faller
och Dina händers verk syns glittra
känner Din vind svepa om mig
Vi kramas en stund
Tyst
Skogen spelar Din musik
Och jag känner mig
Lycklig

Filipperbrevet 4:6
Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.

23:47

ödmjukt nu jag faller ner
på mina bara knän och ber
undrar vad som gör min smärta
varför rusar så mitt hjärta
tänder lyset mitt på natten
dricker så Ditt klara vatten
tänkte först på ’tidig kväll’
men nu blev jag ju så säll
kanske har Du svar på frågan
tändas då den ljusa lågan
om var smärtan finner näring…
…därpå rimmar ordet käring
blir jag nog om något tag
då smärtan gnager dag för dag.

Ropen utan ord

kanalisera ut smärtan
kläm och vrid
trasans sista droppar

droppar

kläms fram ur suckarna
de knäppta händernas ljud
droppar, faller

berör sina närmaste
käraste tankar
droppar, suckar

vidrör det innersta
till bäckar av tårar
droppar, rinner

smärtans förväntan
anar ingenting
men ropen utan ord
skallar i evigheten

Mitt krus, rinn över!

Intar ödmjuk position
mitt huvud sänkt
räcker Dig mitt krus
väntar

Tacksägelsen upphör inte
där barnasinnen, slitet och
mödan uppehålla sig.
Den som uppehåller riken;
himmelska och jordiska,
får upphöjelsen

väntar

Tittar upp
försöker se på Dig
överflödande hjärta
översvämmade ögon

mitt krus
Du
jag väntar

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Rinn över!
mitt givmilda hjärta
i nåd och barmhärtighet
till stallbroder och skötevän
till hög och till låg

tro
hopp
kärlek
i ett överflödande liv

Tiga är guld

Jag kommer till korta
hindra mig att ge efter
för Sladder och Persilja.
Kom och vakta min tunga
sätt en dörr för min mun
lås
lås in de grodorna
kasta nyckeln

Skicka Skvallerbytta på båten
enkel biljett
reskamraten heter Gallimatias
sänk med kvarnsten om ankaret
sista anhalt
Marinergraven

Locka fram underbara ljud
att lyssna till
att memorera
för bandspelaren att spela upp
ljuvligt ordbyte
sällskapston och samspråk
kärleksfullt småprat

Skänk mig lågmälda brev
till stilla viskande högläsning
välskrivning att överlämna
härliga ord att pränta in
vackert klotter
skönskrift att bevara
i hjärtevrån

Tystnaden berör

i tystnaden
inget som stör
prövar lyssnandet
det livet berör

Kom glad poesi

Landa i mitt knä,
glad poesi.
Lägg dig i min soffa,
lyckliga ögonblicket.
Vänta inte för länge,
jag kanske tröttnar.

Inspiration och ork,
kom bli mina vänner.
Julefröjd,
knacka på min dörr.
Vänta inte för länge,
idag är det lördag.