Nej, vill inte tänka
sånt vilja mig sänka
medelst nästan dränka
mitt plågade samvete
klistrat i mitt anlete
sånt enfaldigt arbete
sätter sig som huvudvärk
som en galopperande härk
på ängen påklädd med särk
Enfaldigt plågande mitt själv
På date med Gud
Du bjuder mig salighet
när jag kommer till stillhetens rum
dukat med tystnad och vitt linne
Du tänder ljusen på bordet
fyller upp glasen med vin
och bjuder mig att sitta ner med dig
Du möter min längtande blick
och bjuder mig det brutna brödet
helighet ur din sårmärkta hand
1 Kor 11:23-25
Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
Soluppgång vid Källan
Det är soluppgång vid Herrens Källa
en vacker vintermorgon
solens guld strålar över bergskammen
möter den morgonmörka själen
upplyser alla hjärtats innandömen
den kupade handen närmar sig Källan
solbeströdd och glittrande som guld
Längtan Efter Ljuvhet dricker
släcker törsten som bränt
och Källans Kraft lägger salvor
Tänder vänskapseld och ler
Blåsten kryper innanför skinnet
värmen finns bara i minnet
Tänder vänskapseld och ler
en djup suck är allt som hörs
Fäster din blick och ser
det är något i själen som rörs
Vi vet att en högre makt oss bär
ger värme till iskalla nätter
det allt som vi uthärdar här
Vi tron till den makten sätter
låter tanken fyllas av hoppets kvarlevor
låter Kärleken fördriva livets rädslor