Sitter fast i hålet jag grävt fram
trodde det skulle ge sig med tiden
men ljuset tränger längre in
knuffar ut mörkret
men ordens makt är delad med två
som lägger förlåt som en salva
plötsligt smälter mörkret ner
mellan oss finns bara ljus
vi fortsätter med livet
jobbar och stretar i världen
lämnar avtryck i historien
väntar på Messias
nuet glömmer bort framtiden
väljer och vrakar bland alla
förvillande ljusen på näthinnan
mellan oss finns bara ljus
snälla, sänd Någon till alla
himlens och jordens skapare
mänskans bön till allsmäktigheten
åldrad men klar
hyllar Människosonens ankomst
med kyndel till fyllest för hjärtat
den har glädjen kan dö i frid
mellan oss finns bara ljus
håller det lilla barnet i famnen
uppenbarelsens levande ljus
bärs av enkla snickaren
upp till templet
byggt på den heliga Klippan
inristad i hjärtats saliga djup
kraftens och kärlekens urmoder
mellan oss finns bara ljus
kämpande själar i kompakta mörkret
längtande hjärtan på rad
sjunger om livet i ljuset
går med Gud
med kraften i helgelsens spår
gräver i djupare arkiven
ett ord att kunna stå på
mellan oss finns bara ljus
Vem hör alla ropen och skriken
vem lyssnar till suckarnas dal
jo Han som säger
gå i frid
och lyfter mig upp ur hålet
omsluter mina svagare sidor
och håller mina trötta händer
mellan oss finns bara ljus
jag har väntat färdigt i min håla
i Honom finns inget mörker
ljuset är redan här
som en gåva
Han som blev buren, Han bär oss
med allt tvivel och tron hand i hand
genom trons och nattvardens mysterium
mellan oss finns bara ljus
kyndel till fyllest
och förutan tvivlarens tro
vore jag inte
❤️❤️❤️
EPISTEL
Första Johannesbrevet kapitel 1, vers 5-7:
Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. (Bibeln, nya testamentet)
Lukas evangelium kapitel 7 vers 18-22:
Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?” När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap. (Bibeln, nya testamentet)
Vilken fröjd när stjärnor tänds,
manifesterar sitt lov till Skaparen,
triumferar det svarta valvet
med Ljusets hastighet.
Uppenbarar i kylan och mörkret
sin godhet och nåd,
genom gudomlig kraft,
sin enorma solenergi,
gör de gott
ifrån ett oändligt universum.
Och när andra ser bälten,
björnar och vagnar,
då ser jag änglaögons solstänk
bryta upp nattens mörker,
blinka till lilla mig.
Undrar inget i fjärran syn,
bara stum beundran
över de levande diamanter,
som snuddar vår jord med sin frid.
Mitt hjärtas tacksamhetsskuld
känner ingen kyla,
inga gränser,
bara kärlek och värme
i midvintertid
Vilken glädje när barn och föräldrar är tillsammans. Idag har vi varit med i digitalt adventsfika med vår familj som bor på minst 4 olika platser. Morfars/farfars, mammor, pappor, barnbarn och vi tre syskon. Att mötas och fira advent på det här sättet är nytt, och spännande. Att få prata live över internet gör det möjligt för oss att ses och prata litegrann.
Här hemma pyntar, bakar och lagar vi mat i en ständig ström. Som tur är har våra barn, som nu är ungdomar, kommit hem från sina studieorter. Nu får vi glädjas, och göra fint och gott tillsammans. Och vara så där hemlighetsfulla som vi bara blir dagarna före jul. Hopp och förväntan. Kärlek.
Visst finns det mycket runt om i världen som kan störa julfriden. Det är ett mycket annorlunda år och ångesten och rädslan kan komma på, men på något övernaturligt sätt så är det inte rädslan som tar över här hemma. Jag känner glädje, kärlek, hopp, tro och frid denna advent. Guds fullkomliga kärlek till mig driver bort rädslan och mörkret, och jag ber att du också ska få del av det ljuset och den kärleken.
Jag känner Guds kärlek mitt i vardagen. Hur det än känns och vad som än händer så vet jag att hans Ande bor i mig, och det är så tryggt att luta tankarna emot det när det stormar runtomkring. Redan när Jesus skulle födas så sa Gud till henne som skulle bli hans mor: “Maria, var inte rädd” (Lukasevangeliet 1:30). Jag sökte på precis de tre orden i bibelappen och en väldigt lång rad av bibelställen dök upp där Gud och Jesus, och änglarna säger till olika människor att inte behöva vara rädda eller ängsliga.
Nästan som min man brukar säga till mig: Släpp det, Maine! Inte så lätt. Sånt har jag fått träna på hela livet. Att släppa tankar. Släppa oron. Så nu är det som att Herren säger till oss nu genom julens budskap: “Var inte rädd! för Herren din Gud är med dig vart du än går!” Jag har en barnslig tro på att Jesus beskyddar tankar, ger själen full trygghet här på jorden och sen access till Guds himmel i Evigheten. Känns bra att tänka på det löftet.
Jag ber att du som läser också ska få känna tro, hopp och kärlek som ger frid och skapar fred. Stora kramar från mig.
God Jul! ❤️🤶❤️
Nu har jag jobbat en vecka efter att jag blev friskförklarad från Covid19. Det har varit en tuff arbetsvecka. Jag har somnat jättetidigt (19.30) ett par kvällar, och ändå sovit hela natten. Lite rester av hosta och snuva finns kvar. Andningen har varit så pass påverkad att det har känts som att lungorna har krympt så att promenera var jobbigt i början. Därför har jag liftat med maken till och från jobbet några gånger, för att orken ska bestå hela dagen.
Den här veckan gick så fort. Möjligen för att jag jobbat hårt i efterdyningarna av Coronaviruset. Lynniga sjukdom som lamslår på mindre än en halv dag. Som att vända handen. Ena stunden är man frisk och i nästa stund ligger man däckad. Allt är annorlunda i Pandemins värld. Allt är ställt om. Inget är som vanligt. Det nya normala är inte mänskligt. Inte roligt. Inte lätt. Bara tungt och avskärmande. Förminskar lungorna, som att fisken i vattnet håller på att drunkna.
Dessutom lyckades jag i tisdags halka i rampen till barnvagnsförrådet på jobbet. Obra! som vi säger här uppe i Västerbotten. Är det inte typiskt! Som att det inte vore nog med ett pandemiskt virus, man ska måsta skada sig också. Nacken är väck igen. Huvudvärk mer än vanligt. Bröstkorgen smärtar för jag tror att några kotor glidit fel, och som vanligt bröt jag inget ben i kroppen.
Turen är den att jag bryter aldrig något, tack vare mitt syndrom; Ehlers Danlos. Eller så har jag i hela mitt liv haft speciella änglar som skyddat mig vart jag än ramlat. Slalombackar och annat. Jag blir bara översträckt i alla leder och ligament. Då är det som att börja om på noll: “Ta först en värktablett. Gärna full dygnsdos eller lite till om det behövs. Tejpa båda axlarna med kinesiotejp Använd armbågs-stödet du köpte på apoteket. Ta gärna på en scarf för att hålla värmen i musklerna runt halsen. Tänk sedan på hur du sitter, ligger, går, står, vid tandborstning, diskbänk, datorjobb, ja allt, och glöm inte att stretcha hela kroppen varje dag. Ta det sen försiktigt med träningen. Vila nacken ofta, dvs ryggläge, och… skynda dig inte.”
Men idag välsignades jag med ork för lite bullbakning. Jag bakade på 2 gånger en halv liter. Blev tre lusselängder, femton lussekatter, och ett helt gäng kanelbullar. Mums! Sedan gick jag en 45 minuters promenad. Halvvägs stannade jag till hos pappa och mamma med tvåkomponentslim som jag köpt ut åt honom. Ynnest att ha dem på promenadavstånd ❤️
Kom ihåg att hålla avstånd och restriktioner. Ha personalmöten på Teams, adventsfika med familjen på Google Meet och shoppa Online. Ibland när jag sitter så här och skriver kommer sångstrofer upp i huvudet som nu den här 🥰 Vilken underbar dag det ska bli 🎶 Klicka här och lyssna
Cyberkram från mig ❤️
Aktar mig från att lägga guldskimmer på min gulbleka panna. Det är den gyllene regeln om ohälsans vinstlott. När guldregnet svävar runt mig likt talangernas buzzers. Då håller jag i paraplyet av blå himmel och låter mig föras upp och landa mjukt bland lindrande moln….
det var någon på tv som efterlyste hopp i den här mörka tiden. Så här sju dygn efter febern anlände till min kropp så kan jag inte riktigt se ljuset i tunneln, men jag anar en Gud som är god, eftersom många människor hör av sig med “krya på sig”- hälsningar. Det känns tryggt att ha den stora familjen runt mig – församlingen.
När jag nån gång kommer ut ur tunneln på andra sidan så finns hoppet att du också kommer ut ur mörkret. Såg ett citat för något år sedan som lyder ungefär:
det är inte lönt att gräva ner sig, för det är så jobbigt att gräva upp sig igen
Så här sitter jag och kämpar mot tankarna som vill att jag börjar gräva ner mig. Nej! Nog för att november är mörkare än någonsin, men i mitt hjärta spirar ett ljus. Ett hopp om vad som ska komma. Ett evigt skimmer av guld omsjunget av tusentals änglar och människor. Första gången var den första julenatten i Betlehem.
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Så jag tar fram julmusiken som fyller mig med hopp och tro. Om Kärleken i de sångerna kan förändra världen då kan de förändra mina tankar.
Kram Maine ❤️
Här är några av de änglar som betytt mest i mitt liv. Som peppat och styrkt. Som lärt mig att se och tycka om nya saker. Som tagit hand om mig och lyssnat på mig när jag varit på botten. Som lindrat och stöttat med sin medkänsla och vänskap. Riktiga vardagsänglar!
Kram och en särskilt God Jul till Er!