Det känns fint
att prata med en vän
och fundera lite sen
Det känns bra
att skriva en liten rad
om tankar och va glad
Det känns skönt
att be till Gud en stund
för allt i själens grund
Det känns härligt
att höja lovets ljud
med sång till Herren Gud
Det känns fantastiskt
att veta vad jag har
genom Honom alla dar
Det känns fint
att chatta med en vän
tills vi möts igen
2009
Sömmerskan Sara syr spikraka sömmar
på sin solgula Singer som också
sick-sackar sådana sidor som slits sönder
Sedan syr sömmerskan Sara fast
sina stora svarta stenar
som ska sitta på sarongen
1993
Du var och är
nu och här
känner Din atmosfär
det gör mig kär
i Dig
Kär i Gud
Du bär och lyfter
över berg och hinder
när orken tryter
det gör mig kär
i Dig
Kär i Gud
1992
Jer 31:3 Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig. Joh 15:9 Liksom Fadern har älskat mig (Jesus), så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Luk 10:27 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”.Med ring och frack
med pompa och ståt
ni gick till en präst
och lovade så
att trogna stå
Nu är bara tårtan kvar
många skratt ni spisat har
Men vänta, det är inte slut
Vi vill för er skjuta salut
3,2,1 … och vips
ni köpte brudbukett!!
1990
Jul, jul, roliga jul
hur kan du va så fruktansvärt kul
läxorna inga
polarna ringa
och ut i snön de mig tvinga
1990
Tack Fader, för en ström
den som en torr djup brunn
så törstat efter
En ökens intensiva dröm
blev uppenbar i själens rum
Tack Fader, för den gren
med sin bladrika prakt
En helighetens skrud
Frukten därav är ljuvligt ren
tillsammans har allt andlig kraft
(1989)
När tonerna i radioapparaten blev för skarpa
tog David fram psalmboken och sin harpa
Han spelade för skog, och sjö, och alla andra
medan han med sin fårahjord vandra’
Han spelade för mig en skön melodi
att lära mig och lycklig bli.
(1989)
Tomten är en kul filur
Vi får saker om vi har tur
När snön är som mjukast
och vinternatten som mörkast
knackar han på dörren till vårt hus
Finns det några snälla barn?”
och genom skaran går ett förväntansfullt sus.
(1988)