Kul med vinbär.
När hösten är här.
De är goda.
Saft eller gelé.
Vi får se.
En hink får jag förmoda.
Eller tre.
Det är en gammal bild men idag finns nya bär att plocka. Då var majan ny och idag ska den äntligen få komma ut ur skåpet igen.
För flera dagar sen har jag insett att nu är det läge att plocka om jag ska hinna före fåglarna. Och idag verkar vara en skön dag för bärplockning.
Kall och solig – precis som hösten ska vara.
nåja en dikt
nåt från hjärtat
nåja
det blir nog bra
vad kommer
fina ord
fula ord
nåja
nöjer jag mig
nej
bättre ska det bli
Calle är i stugan
jag är frugan
Calle är på jakt
nu har jag ensam makt?
barnen sover natt
de önskar sig en katt
vi har ju redan fisk
ingen behöver smisk
nu är huvudvärken
här i nattasärken
hon önskar sig vila
och naglarna fila
äh, nu får e va slut
på dumma rim
natten bygger läger
vem kan hitta hem?
I morse när jag vaknade till tänkte jag att ikväll ska jag nog skriva ett brev, till… ja vem då? När jag var yngre hade dagboken namn….”Hej Rosa-Li”…var en av dem som inte fanns, som fick brev av mig. Nåja….nu till andra som faktiskt finns och funnits…
Så efter frukostgröten tog jag en skön promenad i höstdimman. Ensam fast ändå inte.
Idag har vi (jag och de yngre barnen) varit på en fantastisk Änglafest. Du borde vart mé 🙂 Tävling, tårta, drama och musik, och därefter en massa klipp och klistra, pyssla och måla. Den som vann tävlingen (Emanuel) fick gå först i fikakön. Bra pris! Och sist godisregn. Ja alltså inte för dem som kom sist i tävlingen utan regnet kom sist på kalaset. För alla.
Vi har som tradition den här helgen att på Alla Helgons Dag äta gott och sedan mörkret fallit på åka till kyrkogården. Ikväll har vi (min familj: idag nio stycken i skiftande åldrar) stannat till vid 9 gravplatser och tänt 5 ljus, för mina och Calles farföräldrar och hans morföräldrar och en släkting som slutade leva för tidigt samt den förste Gustaf (mina pojkar är 5:e generationen Gustaf i rakt nedstigande led) som började bygga på lillstugan.
Vilken vacker vilostad alla de som kämpat den goda kampen och gått före oss har. Mörk fast ljus. Ungefär som det står i bibeln ”natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus” (Ps 139).
Den här bilden är från 2004. Miriam låg i vagnen och pojkarna hjälpte till att tända ljusen vid Alice och Axels familjegrav. Idag sprang Miriam och Emanuel omkring med varsin ficklampa och lyste på stenarna för att kunna läsa i mörkret, och Johannes följde med på morbroderns tidigare uppmaning. Sedan vid middan fick han frågan av fadern ”Visst ska du med?”
”Det verkar så” blev tonåringens svar.
Vad vi åt?
Grannäs-öring i en bädd av grädde, turkisk youghurt och räkost. Till det serverades pressad potatis och kokta grönsaker. *mums*
Sov Gott
Kärlek från en enkel hand
bär till löftets sälla land
Kärlek från en liten mun
fyller hjärtats tomma brunn
Kampen lurar tung och svår
ännu är det långt till vår
vänners hjärtan vill då gå
nära samman styrkan få
När vi sjunger himlens sång
blir gemenskap evigt lång
Barm mot barm så denna kväll
lyckan skymtar glad och säll
Då förstod jag
vad felet var
hade inte skrivit
på ett tag
Trötthet är en megaflod
rinner nerför kind
tröttheten kämpar mod
seglar vind mot vind
Föräldrars möten var och när
kom ihåg att vara där
Livet med familj och liten
lust och nöd och kroppen sliten
Jobb och jakt som vardagspress
ökar lätt septemberstress
Åker andninghålens båt
samlar vila, ro och frid
lyssnar på en ensam låt
mellan skärens liv och strid
Blås i revelj
ut och skjut en älg
Höst och morgondimma
kylan lätt förnimma
Vilka mängder regn
i Faderns fria vilda hägn
På handen inget daller
mitt i prick och tjuren faller
Robusta vandringskänga
bytet ska sig hänga
Hjärtat han nu fått
djuret tillika flått
Köttet fryses in
av mig och jägarn min
Skogspromenad förbi alla torn
där spanas på såna med horn
plockade också lite blåa bär
tillsammans med honom jag har kär
Solen den lyste
vi känner oss rika
i tornet vi myste
och tog oss ett fika
Han spikade, han röjde
och sen vi oss nöjde
satte oss på moppen hem
litrarna i hinken blev nog fem
En skön dag i skogen
inget lingon riktigt mogen
älglort lite här och var
nu är bara jakten kvar
Tanken flyr
som höstens väder
färgsprakande och dyr
som skogens kläder
Vem kan bära
dessa kreationer
en konungslig ära
för alla miljoner
Mitt i en storm
är ögat så stilla
Kärleken Enorm
kan inget förvilla
Vem kan föra
genom förvirring
ett gudomligt öra
smyckat med guldring
Hjärtat ömmar
av Kärlekens höstregn
med riddarens tömmar
i Gudfaderns hägn
Vem kan ila
som Springaren vit
ingen vill vila
för alla ska dit
Lyssna på Vinden
hör denna röst
du lätt blir som hinden
av Evighets tröst
Vem kan glädja
ge fägring och liv
som Gud själv blandar
och delar sin giv
Sången i skogen
väntar på dig
ängladans på logen
så säg inte nej