Hela rustningen bevarar
hela tiden
alla dagar
står den emot
hela livrustkammarens hjärta ber
ständigt
och jämt
använd HELA utrustningen
för trygghet och list
upprepat TVÅ gånger
för vila och kraft
❤️
/Efesierbrevet 6:10-18 , Bibeln
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Hela rustningen bevarar
hela tiden
alla dagar
står den emot
hela livrustkammarens hjärta ber
ständigt
och jämt
använd HELA utrustningen
för trygghet och list
upprepat TVÅ gånger
för vila och kraft
❤️
/Efesierbrevet 6:10-18 , Bibeln
Vilken glädje när barn och föräldrar är tillsammans. Idag har vi varit med i digitalt adventsfika med vår familj som bor på minst 4 olika platser. Morfars/farfars, mammor, pappor, barnbarn och vi tre syskon. Att mötas och fira advent på det här sättet är nytt, och spännande. Att få prata live över internet gör det möjligt för oss att ses och prata litegrann.
Här hemma pyntar, bakar och lagar vi mat i en ständig ström. Som tur är har våra barn, som nu är ungdomar, kommit hem från sina studieorter. Nu får vi glädjas, och göra fint och gott tillsammans. Och vara så där hemlighetsfulla som vi bara blir dagarna före jul. Hopp och förväntan. Kärlek.
Visst finns det mycket runt om i världen som kan störa julfriden. Det är ett mycket annorlunda år och ångesten och rädslan kan komma på, men på något övernaturligt sätt så är det inte rädslan som tar över här hemma. Jag känner glädje, kärlek, hopp, tro och frid denna advent. Guds fullkomliga kärlek till mig driver bort rädslan och mörkret, och jag ber att du också ska få del av det ljuset och den kärleken.
Jag känner Guds kärlek mitt i vardagen. Hur det än känns och vad som än händer så vet jag att hans Ande bor i mig, och det är så tryggt att luta tankarna emot det när det stormar runtomkring. Redan när Jesus skulle födas så sa Gud till henne som skulle bli hans mor: ”Maria, var inte rädd” (Lukasevangeliet 1:30). Jag sökte på precis de tre orden i bibelappen och en väldigt lång rad av bibelställen dök upp där Gud och Jesus, och änglarna säger till olika människor att inte behöva vara rädda eller ängsliga.
Nästan som min man brukar säga till mig: Släpp det, Maine! Inte så lätt. Sånt har jag fått träna på hela livet. Att släppa tankar. Släppa oron. Så nu är det som att Herren säger till oss nu genom julens budskap: ”Var inte rädd! för Herren din Gud är med dig vart du än går!” Jag har en barnslig tro på att Jesus beskyddar tankar, ger själen full trygghet här på jorden och sen access till Guds himmel i Evigheten. Känns bra att tänka på det löftet.
Jag ber att du som läser också ska få känna tro, hopp och kärlek som ger frid och skapar fred. Stora kramar från mig.
God Jul! ❤️🤶❤️
Aktar mig från att lägga guldskimmer på min gulbleka panna. Det är den gyllene regeln om ohälsans vinstlott. När guldregnet svävar runt mig likt talangernas buzzers. Då håller jag i paraplyet av blå himmel och låter mig föras upp och landa mjukt bland lindrande moln….
det var någon på tv som efterlyste hopp i den här mörka tiden. Så här sju dygn efter febern anlände till min kropp så kan jag inte riktigt se ljuset i tunneln, men jag anar en Gud som är god, eftersom många människor hör av sig med ”krya på sig”- hälsningar. Det känns tryggt att ha den stora familjen runt mig – församlingen.
När jag nån gång kommer ut ur tunneln på andra sidan så finns hoppet att du också kommer ut ur mörkret. Såg ett citat för något år sedan som lyder ungefär:
det är inte lönt att gräva ner sig, för det är så jobbigt att gräva upp sig igen
Så här sitter jag och kämpar mot tankarna som vill att jag börjar gräva ner mig. Nej! Nog för att november är mörkare än någonsin, men i mitt hjärta spirar ett ljus. Ett hopp om vad som ska komma. Ett evigt skimmer av guld omsjunget av tusentals änglar och människor. Första gången var den första julenatten i Betlehem.
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Så jag tar fram julmusiken som fyller mig med hopp och tro. Om Kärleken i de sångerna kan förändra världen då kan de förändra mina tankar.
Kram Maine ❤️
okej, välkomna ombord på det här ord-tåget. Jag kan fortfarande inte lägga in media i inläggen via appen i telefonen, men jag är ju skrivare, så här flödar orden som en älv om våren, och mitt ❤️ simmar fritt fram.
Här är jag som fisken i vattnet. När jag skriver går allt så lätt. Då släpps själen fri och hjärnspökena drivs på flykt. Tårarna gräver sina raviner mellan raderna och mitt ❤️ dansar sin kärleksdans i lovsång till himmelens härskare.
Den här arbetsveckan går ännu ett steg in i historien om Corona-pandemin som sätter käppar i hjulen för alla varelser som vill leva nära varandra. Vi behöver varann och ska vara rädda om varandra ❤️ hälsa med foten eller armbågen. Det är det nya normala. Men vi kan ändå aldrig vara på den säkra sidan på grund av detta lynniga virus.
För länge sedan köpte jag ett vykort med texten: ”Glädje är inte frånvaron av svårigheter utan närvaron av Kristus” (William Vander Hoven). Hur det än är, och hur det än känns så finns en grundläggande frid i mitt liv. Jesus i mitt ❤️.
”Livet med Gud är inte ett liv befriat från svårigheter utan ett där vi känner frid mitt i svårigheterna” ( C S Lewis)
🥰