Modet höll dem undan
Stoltheten gömde dem
Ensamheten tog fram dem
Nederlaget gjorde dem synliga
Sorgen gav dem liv
Besvikelsen sög dem ur mig
Verkligheten gjorde att de växte
Jag förblindades av dem
Kinderna vättes av dem
Kraven vägrade erkänna dem
De slog drömmarna i spillror
De gjorde livet till en plåga
Smärtan torkade bort dem
Ångesten ville locka fram dem igen
Förargelsen stoppade deras återfödelse
Kärleken gjorde dem om intet.
(1987)
Etikett: Poesi
Zenit
Gryning
ensam stare spelar
våren är här
Zenit
Kvinnan hämtar vatten
från Levande Källan
Skymning
Kyliga kroppar vänder hem
somnar under fallna höstlöv
Midnatt
Gråtande siluetter i horisonten
tröstlösa själar som väntar
(1987)
Poesitanke
Jag sitter och skriver,
det kommer tankar,
jag fortsätter skriva,
det kan bli en dikt, en saga, ett brev, eller en sång,
jag skriver till Dig, om Dig, och för Dig,
en liten rad,
att tänka på,
att lära av,
att minnas