Det är en speciell dag. För oss och för vårat grannland i väster. Det finns inget ord som beskriver det som hände där för ett år sedan. Man glömmer det aldrig. Vi var på Piteå havsbad. De hade flaggorna på halv stång där då. Det glömmer man heller aldrig. Och att jag prejade en möhippebil så vi fick skriva viktiga papper. Ingen skadades där, men desto fler i Norge. Jag såg minnesgudstjänsten på TV idag. Man vill bara fortsätta be. För landet, för kärleken, för friheten och luta sig närmare klippan Kristus.
Emanuel och Miriam hjälpte mig sjunga en lovsång i kyrkan ikväll…
Var mig nära, nära Fader
så jag kan få lugn och ro
Var mig nära, nära Fader
så jag kan få bli trygg
Krama om mig Gud
Låt mig stanna hos dig
Jag vill vakna
nära dig
Jag vill somna
tätt intill dig
Jag leva
tillsammans med dig
min Gud
Hejsan!
Först tänkte jag bara blogga en dagsaktuell dikt men efter att jag ikväll suttit i Kåtakyrkan och lyssnat till underbar musik av fyra underbara instrument så kan jag inte låta bli att säga något om det. Det var fantastiskt!
Var det förresten någon av er som lyssnade till Sommar i P1 idag. Jag gjorde det medan nästan hundra bullar blev till i mitt kök. Vad hette hon nu… iallafall… Mindfullness-terapin sågades och sinnesrobönen (den finns att läsa här) framhölls som bättre för oss alla ♥ Bön hjälper!♥
Lång Semester
ingen lista
bara göra saker
som faller mig in
datumet
är så laddat
fast
verkar inte
i mig
för mig
verkar någon annan
bor en ande
en kraft
jag är tacksam
Min mindfullness
min mindfullness
fokus på Jesus
är skönt
är behovsprövat
fyller rätt
rätt tid
och glömmer inte
det njutbara
nuet
jag blir full
av Helig Ande
tomhet och längtan försvinner
jag blir mätt
av Helig Ande
törst och hunger försvinner
Kära vänner,
I morse var jag bara trött. Sen vet jag inte vad som gjorde att det nu känns som det sitter en kniv i huvudet. Var det ett telefonsamtal? Var det en underbar parfym? Var det nya glasögonen? Hur kommer det sig att jag inte vet? Varför måste jag fundera?
Tänk om tjutet kunde upphöra. Tänk om suset i öronen ville tystna. Tänk om. Önskar att jag kände mig så pigg att jag kunde säga: ”Ja vi åker på en gång och fixar det nu” Genast min man hört mina ord vacklar själen och mina djupa blå hamnar i sjönöd. Märgen är borta. Igen.
Jag blev glad när jag läste Bladet. Längst ner till vänster på sidan 2…”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila.” Jag blev glad över att jag kan kontakta någon som vet vad jag behöver. Jag blev glad för att den treenige guden vill hjälpa mig. Känner glädje över Hans förlängda armar här.
Mitt fokus har legat på plikten. Alldeles för länge. Korta sekunder har jag försökt närma mig Gud. Blivit avbruten av plikter. Eller somnat. Vaknat bråttom. Stressat. Skyndat vidare.
Jag har ett styrdokument fullt av krav och plikter. Mitt arbete.
Tänk att jag mitt i detta har så sköna arbetskamrater. Tänk att jag har så skönt jobb. Fast nu blev jobbet en fullpackad flaskhals som plötsligt släpper. Allt händer på en enda gång. Det skymmer sikten.
Men jag är på väg någon annanstans. Jag har ett annat mål. Ett annat styrdokument fullt av kravlös kärlek. Och tro. Och hopp. Och glädje. Nu flyr jag. Tänker jag. Och låter Bråttom få vänta.
Då kanske smärtan också ger upp. Och tjutet. Och vanmakten.
Jag går nu. Åt ett annat håll. Jag vill göra annat. Jag går ut nu. Och går. Till Honom. Tillsammans med Honom. Som bär när allting annat vacklar.
Kram ♥
I eftermiddag gick vi en lång promenad. Jag gick och Miriam cyklade. Det gick fort och jag blev varm fastän det blåste småspik. När vi passerade badsjön så höll vi på blåsa omkull, och öronen höll på att bli till is. När jag sen efter mellis drog omkring dammsugaren så kände jag att jag måste pigga upp mig med att göra en liten saga….
Maine blåser nästan bort
Det här är maine
det här är lilla huset där maine tittar ut
och så här ser det ut där maine går omkring och bor
bord och bibel och diskmaskin och cd-spelare uppe på frysen
Och fint rum med akvarium och tv och dator och ett piano som heter Clavinova
Här är Maines flicka som heter Miriam
Miriam, Kom så går vi bland gräs och moln en liten promenad
Men Miriam vad det blåser på den här promenaden
En väldigt stor blåst är det.
Nu blåser den på Maine så att Maine blåser bort över stora Världen
Stanna, vi vill kliva av
Stanna, vi vill hälsa på kompisarna
Men stora blåsten bara blåser
Stanna, vi vill köpa tandkräm
Stanna, vi vill titta på bilarna
Men stora blåsten bara dånar iväg
Miriam vad det blåser
Över land och stora sjö
Stanna, vi vill leka med båtarna
Stanna, vi måste tvätta fötterna
Men stora blåsten vill bara blåsa
Ända upp till stjärnorna vill den stora blåsten blåsa
men sen vill den inte blåsa längre
Och Maine och Miriam kommer
hela vägen hem
Vilken tur att dom stannar precis vid Maines hus!
Miriam nu är vi hemma i lilla huset med lilla bordet och lilla diskmaskinen och lilla goda fikat
Och lilla sängen där Maine och Miriam ska sova.
(originalsagan: Ture blåser bort. Av: Anna-Clara och Thomas Tidholm)
