Jul, jul, roliga jul
hur kan du va så fruktansvärt kul
läxorna inga
polarna ringa
och ut i snön de mig tvinga
1990
Etikett: Vänskap
Drunkningsolycka
dyker djupt in i dina ögon
smakar på varje del av din själ
du bjuder mig en bit av glädjen
talapparaten förstärker smaken
tittar på väggen bakom dina ögon
förlåt att jag snokar i ditt skafferi
du tvingas bjuda på hemliga sorgen
dyker än en gång in i ögonen
dessa är djupa sjöar
svämmar över
gör floder
vattnet smakar salt
simmar mot land
stiger upp
torkar mig
i solen och värmen
med siden och sammet
går tillbaka för att torka dig
du är borta
(1989)
Rosens ballade
En ros är för lite värd
doften av den räcker ej
till att visa
till att skänka
Dig, för allt du är värd
för allt du givit mig
Den djupröda färgen
är ej tillräckligt röd
för att kunna visa
för att kunna skänka
Dig, för det du har hjälpt
för de gånger du torkat tåren
Den gröna stjälken
med dess blad, har ej rätt grön färg
till att visa
till att kunna bevisa
att siffran mellan ett och fem betyder ingenting
när en själ är vackert mörkt röd
Den djupröda rosens hållning
dess uttryck och dess ljuva doft
till att visa
till att vilja skänka
något som den känner
när solen värmer i bittra stunder
Snart faller snön över rosen
ingen vet om den åter
ska visa
ska få tillåtelse att skänka
en doft av glädje
till Dig, som vattnat med tålamod
Det härligt gröna och det vackert röda
också den ljuva doften ger vika
kan inte längre visa
inte längre skänka
där saknaden tar vid
och rosen slits bort från solen och värmen
Den ej tillräckligt röda, och den ej tillfredsställande gröna
rosen lever dock kvar
och visar
och fortsätter skänka
när minnenas film spelas upp
och tanken tillåter henne att möta Dig
(1989)
Törnfågel
Du kom till mig
talade vackert
Du såg min tanke
log vackert
Du hörde mitt skrik
Mellan klipporna
ett eko
evigt ljuda det
tills rymden
tar det till sig
Du välkända, du okända
tystnads kyliga ord
evigt talade
är frost
på förståelse
En vän, en känsla
Varm blick
evigt vilande
tills kall snö
gömmer den bort
Du välkända, du okända
vinterns hetta
evigt glödande
är is
på vänskapseld
I kylig natt
en källa
evigt värmande
tills regnet
släcker den ut
Du kända, du icke kända
Min själ; en ö
evigt mörk och öde
är symbolen
för prövad gemenskap
Långt borta, fjärran livet
en sång
evigt bedjande
tills törntaggen
når dess själ
(1988)
Kärleksbåt
Sjön ligger blank
Ljum vind smeker min kind
Det luktar nymålat och tjära
Den är vit
och vacker att se
Jag sätter mig i den
Årorna doftar ny polish
Jag styr ut
Små vågor sprider sig
som ringar på vattnet
Träden på stranden
speglar sig i det grunda vattnet
En svart sten närmar sig
Flyter stilla förbi
och drunknar snart i Glömskans Sjö
Vattnet blir mörkare blått
Gemenskapen allt djupare
(1987)