Mannen har fredagkväll nu. Eftersom han jobbade hela långhelgen, och jag…vilken kväll har jag? En kväll i mängden av kvällar.
Trött. Som på en fredag. Fast jag sovit bra och varit ”ledig” i drygt en månad.
Godis. Som på en fredag. Fast det är måndag.
Jobbat idag. Fast ändå inte. Inte med mitt vanliga jobb på förskolan. Utan på Livet. Mitt eget. Får läxor. Hittills av läkaren, dietisten och sjukgymnasten. Som i skolan. Fast hemma.
Hemma. För att det vanliga livet tog stopp. För att huvud axlar knä och tå, samt mage, själ och hjärta protesterar mot ”det vanliga”. Idag är den dag det ovanliga börjar. Fast egentligen så började det för drygt en månad sedan. Då jag bestämde mig för att hoppa av vanlig-tåget. Det skenade. Körde för fort. Som en racerbil. Som nu behöver köra in i depå. Fast jag tycktes ta det lugnt.
Eller. Var det så att jag tillät måstena och ”det vanliga” att trycka undan mitt hjärtas längtan och mina intressen?
Så idag kära vänner, idag måndag…. och samtidigt fredag. Idag är jag i depå. Där står bilen stilla och teamet pysslar om den. Blir fint omhändertagen. Mig. Jag. ”Ledig”, som skrivs s j u k. Idag gjorde jag mitt hjärtas längtan. Återerövrade en bit av mitt hjärta. Idag skrev jag en sång. <3
