Etikett: Vila

Vet inte hur många gånger jag har tagit det där steget. Men så länge jag är omsluten av kärlek, vilket jag känner att jag är, så är jag inte så rädd, för där det finns kärlek gör det inte lika ont att falla.

Familjen, vännerna och Jesus i hjärtat. De betyder så mycket. Och min egen kärlek till mig själv. Vad skulle det bli om jag inte tyckte om mig själv? Om vi inte kände kärlek till varandra? Om kärlek inte fanns? Hujedamej.

Jag vore ingenting om Du inte fanns, sjungs det i sången. Kärleken är. Jag har sett det. Att Kärlek vinner. Över rädslorna. Över känslorna i misslyckandet. Över hatet.

Men det innebär också en risk. Att älska är att ge. Öppna sig. Kliva ut. Gå på vattnet. Göra det man inte trodde va möjligt. Och bara lita på att det bär. För jag vet ju inte säkert att jag kommer att orka. Men jag tror. Tror på att den här vägen är rätt.

Ibland är det upp och ibland ner. Krokigt. Och trångt. Men fyllt av liv. Och ljus. Kärlekens väg. Den bär. Den är sann. Det enda garanti-beviset jag har är Guds Ande. Och Hans fullkomliga Kärlek.
Där hämtar jag kraft. Och mod. Till nya utmaningar.

Länk till bibeln.se Första Johannes brev 4:10-21
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att Han har älskat oss och sänt sin son,
…den fullkomliga kärleken, fördriver rädslan.