Glöm hallon och vinbär
potatis, trädgård och träning
Så ock på jorden
finns viktigare saker:
Algebra klass 5
Tonåringar, barn och bankkort
Betong i kubik
och kött
Köttet; och hälsan
Maten
Köttet; och lusten!
Glöm allt runtomkring
Vila
Och bevara hjärtat ♥
Och fullmånen ropar
basunerar själarna till sig
till dånet av stora vatten
Burna på vingar av silver
upp och bort från det osande mörker
Rädda men räddade
ur evig natt
Samma barmhärtighetens änglar
navigerar obehindrat raskt
mot Universums nya oaser
väntande himmelska världar
andra dar
är kallelsen ett krav
riktar blicken framåt
uppåt i trappan
jaget vill slippa förtroendeuppdrag
Kämpar framåt
på väg tillbaka
vart är framåt?
tillbaka?
Vilsen och förvirrad ropar
vill inte
orkar inte
vill inte bli stor
Bara vara
liten
kallelsen
jobbigt ord
vad betyder det?
det som rör mitt hjärta
finns däri
drömmar
som strömmar i ögonvrårna
som flammar upp igen
där vinden tagit askan
borde orka
ord som inte passar ihop
ord som inte ska sägas efter varandra
men som ändå hamnar nära varann
ibland är andra dar
som svarta hål
mitt i en solig sommar
mitt i kärleksmättad gemenskap
fastän längtan finns…
Ljuset var rött
Gick genom en liten dörr
Trångt och hopkrympt
In i en tom skog
Grå och färglös berg-och-dalbana
Allt blev svart
Då tändes stjärnorna
De glittrande diamanterna i skyn
De ville säga någonting vackert
Jag kunde inte höra
Eller ville inte
Väntans gula ljus
Medan Gud höjer portarna
Vidgar dem
Till hoppets ängar
Nya tankar som gör nya frågor
Vilar och väntar
Som att kartan är borta
Gps:en är trasig
Bränslet slut
Väntar…
På Morgonstjärnans visshet
På grönt
På att få blomma ut
Väntar spänt
Och slappnar av
Det gör ont
När knoppar brister
Lyssnar för att kunna höra Orden
Tills portarna höjts
Och Gud säger
Nu kör vi
I full blom
Länk till bibeln.se Psaltaren 118 Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Psaltaren 24
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.
Skrev en liten rimsaga strax efter nyår. Jag tänkte att ni skulle få ta del av den nu…
Vilse famlar hjärtat framåt
sjunger tyst en egen klaglåt
Lämnar ensam lilla skogen
kämpar på – sin vana trogen
Vilse famlar nära kanten
leker livet nära branten
Fattar tag om Fadershanden
drömmer sen om Himmelslandet
Väntar på en riktig gåva
ifrån självaste Jehova
Vilse går i Ensamlandet
väver ändå vänskapsbanden
Fastän matt hon framåt vandrar
kämpar trött bland skogens stammar
Hydran jagar runt i skogen
hittar inte Vilse Trogen
Inget spår där Vilse lämnar
Vilse skyddas av Guds änglar
Glädjen över Livets under
ger dock njutningsfulla stunder
Du får den böljande snön att glittra
när Du reser Dig upp varje morgon
Du får landskapet att ändra färg
när Du andas Ditt liv över allt
Du får längtade hjärtan att brinna
när Du vidrör och lyfter Ditt folk
Du får mig att längta
Du får mig att vilja drömma
i förkrosselse
Du får mitt hjärta
min rikedom
Du får det jag har
Jag har ingenting
Bara mig själv
min dröm, min längtan
min fattigdom
och
mitt tvivel
Igen slås jag av samma funderingar som förra gången jag läste igenom gamla testamentet…
De bibliska kungarna och regenterna som gjorde vad ont var i Herrens ögon, dem gick det sämre för eller t o m riktigt illa för. Medan de som gjorde det som var rätt i Herrens ögon fick stor framgång, rikedom och kanske t o m gudomlig vishet.
Hur applicerar jag det i modern tid?
När jag läser om hur de relaterar till Gud så upplever jag att de kanske hade samma känsla som jag har nu. Som i Hannas lovsång.
Kan det vara så att Gud som ÄR både framtid, nutid och dåtid förenar alla tiderna på detta gudomliga sätt 2 Petrus brev 3:8 att tid är en illusion.
Är jag då tvingad att följa lagen (tio Guds bud) till punkt och pricka?
Jag har lärt mig att Gud är nådefull. Han gav oss Jesus som ett tecken på Hans oerhörda nåd och kärlek. Är det då så viktigt att göra det som är rätt i Herrens ögon? När vi tror på att Jesus tagit allt med sig i graven och sen segrat över döden? Ger det mig frihet att göra vad ont är i Herrens ögon? Det vill säga: ljuga, stjäla, vänsterprassla, tala illa om folk…
Jesus och lagen Matteus 5:17-20
Nu är det snart advent och jag ska fira Jesu födelse; att Guds kärlek är gränslös.
Spelar det då någon roll hur jag beter mig? Som predikanten sa… ”Du, och jag, sitter i en båt. Den är på väg mot ett stup. Ett vattenfall. En undergång. Det spelar ingen roll hur man beter sig på den båten för den är ändå på väg att gå under. Det som är viktigt är att byta linje. Byt båt. Till den som leder till evigt liv.”
Och åter igen handlar det om att tro… och att handla… Johannes 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Dessutom kan jag fortfarande känna att det handlar om att gå Kärlekens Väg, att sätta sig i den båten liksom, om att ”klä sig” i kärlek. Sånt gör skillnad. Skillnaden mellan ont och gott. MellanGuds kärlek och vår
Gud gav oss ett nytt bud: Kärlekens bud… ”att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”, som inte upphäver de tio budorden som Mose fick på berget. Utan istället sammanfattas i detta nya bud.
Jag lever på hoppet om att jag stigit på den båten som leder till Livet, med stort L. Och att jag är på väg att fira Advent, Jesu ankomst. Och jag hoppas att jag gör skillnad. Åtminstone ibland.
För några veckor sen hade vi cellgrupp här hemma hos oss. Vi läste lite i Bibeln och började prata om Guds kraft och vilka mirakler vi skulle kunna få vara med om…om vi vågar. Vad är det som hindrar? Vi hör berättas om människor som upplever JÄTTEmärkliga saker. Lite så som att det helt plötsligt inte går att lyfta med ett flygplan och det händer flera ggr i rad tills man liksom begriper att det måste vara Gud som ser till att vissa saker ska verkligen inte gå att genomföra. Eller lite som när Jesus gick på jorden. Att sjuka blir friska och sånt.
Den kvällen skrev jag den här meningen i min digitala usb-dagbok: ”Varför är vi så normalfega i vardagen?”
Veckan efter när jag gick igenom mina anteckningar lite så tänkte jag kopiera meningen till den dagen och fundera lite mera… jo, vad händer? Jag fattar inte hur men frasen la sig i fetstil längst upp på vartenda blad i hela det 82-sidiga dokumentet! Och jag inbillar mig att jag har använt datorer och dess skrivprogram så mycket att jag borde veta vad jag gör.
Så den frågan har jag levt med i några veckor nu. Så Varför är vi kristna så normalfega i vardagen? Vi vet ju vad vi tror på. En stor och mäktig Gud!
Själv tycker jag bara att jag upplever lite SMÅmärkliga grejer. Som tex att jag bara råkar träffa den eller den personen, eller andra märkliga sammanträffanden och man inser att det skulle aldrig har hänt om inte…
Så om jag inte vore så normalfeg så kanske jag skulle kunna be konkret och få se större märkliga saker hända.
Men som sagt. Allt handlar om att tro. Och att lita på att den tron fungerar. Så denna helgen tänder jag ljus, går på Änglafest och hoppas att jag också, precis som jungfru Maria, ska träffa en ängel som ger mig ett personligt gudomligt budskap.
♥ Tänker på Dig
från Bibeln:
Ps 121
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Joh 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Joh 14
Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.