Och fullmånen ropar
basunerar själarna till sig
till dånet av stora vatten
Burna på vingar av silver
upp och bort från det osande mörker
Rädda men räddade
ur evig natt
Samma barmhärtighetens änglar
navigerar obehindrat raskt
mot Universums nya oaser
väntande himmelska världar
Kategori: En tvivlares tro
Andra dar
andra dar
är kallelsen ett krav
riktar blicken framåt
uppåt i trappan
jaget vill slippa förtroendeuppdrag
Kämpar framåt
på väg tillbaka
vart är framåt?
tillbaka?
Vilsen och förvirrad ropar
vill inte
orkar inte
vill inte bli stor
Bara vara
liten
kallelsen
jobbigt ord
vad betyder det?
det som rör mitt hjärta
finns däri
drömmar
som strömmar i ögonvrårna
som flammar upp igen
där vinden tagit askan
borde orka
ord som inte passar ihop
ord som inte ska sägas efter varandra
men som ändå hamnar nära varann
ibland är andra dar
som svarta hål
mitt i en solig sommar
mitt i kärleksmättad gemenskap
fastän längtan finns…
Väntans gula stjärneljus
Ljuset var rött
Gick genom en liten dörr
Trångt och hopkrympt
In i en tom skog
Grå och färglös berg-och-dalbana
Allt blev svart
Då tändes stjärnorna
De glittrande diamanterna i skyn
De ville säga någonting vackert
Jag kunde inte höra
Eller ville inte
Väntans gula ljus
Medan Gud höjer portarna
Vidgar dem
Till hoppets ängar
Nya tankar som gör nya frågor
Vilar och väntar
Som att kartan är borta
Gps:en är trasig
Bränslet slut
Väntar…
På Morgonstjärnans visshet
På grönt
På att få blomma ut
Väntar spänt
Och slappnar av
Det gör ont
När knoppar brister
Lyssnar för att kunna höra Orden
Tills portarna höjts
Och Gud säger
Nu kör vi
I full blom
Länk till bibeln.se Psaltaren 118 Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Psaltaren 24
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.
Vilse i Ensamlandet
Skrev en liten rimsaga strax efter nyår. Jag tänkte att ni skulle få ta del av den nu…
Vilse famlar hjärtat framåt
sjunger tyst en egen klaglåt
Lämnar ensam lilla skogen
kämpar på – sin vana trogen
Vilse famlar nära kanten
leker livet nära branten
Fattar tag om Fadershanden
drömmer sen om Himmelslandet
Väntar på en riktig gåva
ifrån självaste Jehova
Vilse går i Ensamlandet
väver ändå vänskapsbanden
Fastän matt hon framåt vandrar
kämpar trött bland skogens stammar
Hydran jagar runt i skogen
hittar inte Vilse Trogen
Inget spår där Vilse lämnar
Vilse skyddas av Guds änglar
Glädjen över Livets under
ger dock njutningsfulla stunder
Här är jag nu
Du får den böljande snön att glittra
när Du reser Dig upp varje morgon
Du får landskapet att ändra färg
när Du andas Ditt liv över allt
Du får längtade hjärtan att brinna
när Du vidrör och lyfter Ditt folk
Du får mig att längta
Du får mig att vilja drömma
i förkrosselse
Du får mitt hjärta
min rikedom
Du får det jag har
Jag har ingenting
Bara mig själv
min dröm, min längtan
min fattigdom
och
mitt tvivel