Hur kan det vara så
så lätt att gå på
doften var så god
så jag inte förstod
Jag trodde gärna
på denna stjärna
prövade en gång till
är detta vad jag vill
Nej nu är det nog
lusten den dog
inte vill man pröva igen
det som smakar så illa sen
Kom, ge mig söta drycker
som tar ifrån mig dessa nycker
Dra mig upp ur Fördärvets Grop
Hör, mitt förtvivlade rop!
2008
Ta ett steg tillbaka
vänta ett slag
Ta en stund i vaka
vila denna dag
Gå och gå och gå och gå
Kan ej vara Livets Mening
Gör dig trött som så
Du vill snart ha en vändning
Det gör dig gott
Det gör dig väl
Det fyller på i kropp och själ
Att stanna upp
att tänka till
Det är vad Livets Mening vill
Så skönt att sitta ner
Att tänka på vad Livet ger
På vad som faktiskt hänt och skett
Att det som varit ej var lätt
De andra förbi dig rusar
med någon slags kontroll
Du hör att Livet runtom brusar
med Skynda Långsamt är din paroll
2008
Var jag går
Du strör pärlor
Läker mig
till liv
Var jag står
Glimtar av guldkorn
Läker mig
till kraft
Jag vill samla
Dina skatter
Öppna mina ögon, Herre
Vardagspärlor på min väg
Lyser upp – gör mig väl!
2008
Job 28:18
…att äga vishet är mer värt än pärlor..
Kanske förändring
i labyrint
av frågor
om mig
Att finna mig själv
blotta min själ
Alla delar ligger spridda
vet inte hur
Tveksam misstänksamhet
finner ro i mitt inre
utan att veta
dunkla att se
Kan bara hoppas
längta som ett barn
Var min gråt
på rätt ställe?
(2008)
Bitterhet är som berg
spetsiga massiv av is
allting byggt av oss själva
sårar och plågar oss så
Bitterhet kan ej förklaras
det är som det är, kallt
som vinter som aldrig ger sig
permafrost i våra bröst
Bitterhet måste få smälta
som solen får drivan att dö
Låt HERRENS sol få lysa och värma
se våren ta plats med ny kraft
Bitterhet bryts med bön
se HERRENS härlighets ljus i lovsång
våga älska, glömma och förlåta
vår spränger fram; Himmelens gåta
1998
De är en kula
omspunnen av spindeltråd
svävande i ett vakum
tyngdlöst
utan begrepp om rum
om tid
Kulan rymmer godhet
liv
välsignelser
Kulan rymmer
längtan
förbannelser
I rödsvart skimmer
ger den sitt sken
såsom av glas
är den skör
Varje spricka blir gråt
varje läcka en känsloflod
utan ord
grå, tjock spindelväv
stoppar ljuset
kväver orden
1993
Törnroshäcken är hög
vi ser inte
vi når inte
våra röster kommer inte
fram till varandra
Du är du
Jag är jag
Ett tag kände du mig
trodde jag kände dig
tiden har gått
tack och lov
häckar kan klippas
1992
Tack Fader, för en ström
den som en torr djup brunn
så törstat efter
En ökens intensiva dröm
blev uppenbar i själens rum
Tack Fader, för den gren
med sin bladrika prakt
En helighetens skrud
Frukten därav är ljuvligt ren
tillsammans har allt andlig kraft
(1989)