Solen skiner.
Två alvedon efter lunchrasten. Nån slags konstig huvudvärk. Kvinnosjuka eller vårförkylning? Eller är det nåt oväder på väg? Solen skiner.
Direkt från jobbet till Frisörskan där jag satt och höll på somna.
Ila till fritids och hämta Miriam som sa åt mig igårkväll ”Du måste färga håret. Brunt. Du är inte nog gammal för att vara så gråhårig”. Jag orkar inte färga håret.
Kom hem. Satte mig och stirra rakt fram en stund, tänkte ♥ …
Åt upp två chokladbollar som mina tonåringar bakat. Baka pizza till middag, och tänker…. ♥ min bästa vän var glad idag. Det behövde jag.
Kram.
Etikett: Smärtor
Nyårsreflektion med förväntningar
Det här var året när….
- lovsången kom i en ny dimension och jag fick stå i Guds underbara Härlighet både i Elim i ö-vik och i Filadelfia här i Storuman.
- Jag ökade på träningen och började åka skidor i spåret igen och jag för mig själv märkbart ökade min styrka och kondition.
- Kungariket Sverige fick en ny liten prinsessa – Estelle
- Vår äldste son bringade hem en bronsmedalj från SM i armbrytning.
- Miraklerna avlöste varandra dvs bl a ett dödligt fall räddades av Guds änglar och jag fattade att gud verkligen kan välsigna tiden och orken.
- projektet renovera läckande garage påbörjades
- sommaren sades vara regnig och kall men var den verkligen så illa
- jag hade tidernas längsta semester – 7½ veckor!
- min lyckliga lillasyster äktades enligt vacker kyrklig tradition och meddelade att ”desserten” är på väg…
- Vårt yngsta barn fyllde 8 och föräldrapenningen tog slut
- Estoniakatastrofen blev myndig
- min arbetsplats fick sig en riktig genomkörare och hade en genomgång som inte gällde vilket bl. a. resulterade i uppfräschat fikarum.
- mina föräldrar bestämde sig för att krympa sitt bohag väsentligt och därmed fick de min bror att öka sin boyta med några 100%.
- jag fick svart på vitt att båda mina öron inte hör riktigt alla frekvenser så bra
Inga nyårslöften utan snarare strävansmål, förväntningar och böner…
-att nya frön sås till mänskors räddning
-mera lovsång både innanför och utanför kyrkväggarna
-Guds och änglars beskydd
-tankens renhet
-nån slags motionsregelbundenhet.
-mindre tid ägnat åt destruktiva eller meningslösa vanor
-förnyad välsignelse
Gott Nytt År
Till er alla ett gott nytt
Ett år har nyligt flytt
Året, det som förut var
innehöll så många dar
så mycket glädje och mat
så mycket grejer och rat
kanske något litet gräl
det glömmer vi av flera skäl
men kanske mest av allt det var
kärlek genom tunga dar
Det nya året kommer nu
så full av förväntan och, du
Guds välsignelse jag önskar oss
och skydd av änglars vingebloss
De har var och en sin fackla
att lysa upp den väg vi tackla
För Livet har en särskild plats
till envar som nu tar sats
och bringar ut en riktig skål
(alkoholfritt såklart)
för alla oss som vill nå ett mål
Somligt rimmar väldigt bra
ett riktigt Gott Nytt 2013
Det ska Ni ha!
Mellandag
någon har satt en kniv i tinningen
vad är vinningen
någon handlade mat för nyårshelgen
det räcker väl med snö i sälgen
någon gör så kvicksilvret sjunker
kan Han ta mig ur detta pjunker
någon har gått till kneget
vem ska ta första steget
någon sitter och surfar
var är alla smurfar
någon åkte buss till stan
barrar gör nog mången gran
någon kör en tvättmaskin
vem tog bort min glada min
någon borde få dra ut
den kniv som skär min hjärna ut
Kom glad poesi
Landa i mitt knä,
glad poesi.
Lägg dig i min soffa,
lyckliga ögonblicket.
Vänta inte för länge,
jag kanske tröttnar.
Inspiration och ork,
kom bli mina vänner.
Julefröjd,
knacka på min dörr.
Vänta inte för länge,
idag är det lördag.
Med nerver på spänn
Har just kommit hem från ännu ett besök hos sjukgymnasten. Hon är en av de bättre jag haft och idag hade hon dessutom en eminent assistent. En manlig sjukgymnast-studerande. Jag fick en ordentlig genomgång. Det känns. Sjukgymnaster måste ju provocera fram smärta för att veta vart de ska trycka så att det förhoppningsvis kommer att kännas bättre efteråt. Så nu gör jag fel som sitter vid datorn och skriver. Det är också sånt som provocerar smärta. Måste bara få ut alla tankar. Sedan kan jag nog vila mina värkande armar, stickande fingrar och ömmande axlar.
För er som inte vet eller som glömt kan jag tala om att jag lider av överrörlighet vilket gör att mina muskler är på helspänn hela tiden för att skydda mina nervbanor, som har något slags kronisk inflammationstillstånd eller åtminstone är de i högriskzon för att om när som helst bli inflammerade. Frågan var idag också om jag kanske har lite av karpaltunnelsyndromet.
Jag har under åren som gått fått ett omfattande träningsprogram som jag inte följer.
En träningssituation där det är som att gå balansgång på lina. Bär jag för tungt blir det värre. Stressar jag blir det värre. Jag kan inte göra ingenting för det är heller inte bra. Lagom är bäst. Lagom stressigt. Lagom tungt arbete. Lagom träning. Men vad är lagom? Tränar jag för lite får jag för ont. Tränar jag för mycket så får jag för ont. Och ont har jag hela tiden. Mer eller mindre. Just nu är det mindre. En bättre period. Fast det känns mer nu idag precis efter ett gediget besök hos sjukgymnasten. Behöver jag nån slags medicin för att kunna höja träningsnivån? Sist jag gjorde det stannade magen. Och då kände jag inte heller var smärtgränsen låg. Man vill ju kunna se linan om man ska ut på den, tycker jag.
Ibland tål jag ingenting och ibland tål jag mer. Rätt frustrerande. Väldigt påfrestande. Livet ut.
Så, nu har jag gnällt färdigt!
Ni ska i alla fall veta att jag har ett heltidsjobb och det funkar bra, utan värktabletter. Jag är också mamma till tre barn och det funkar också. Och min man är den underbaraste i världen. Så det så!
Och nu har jag nog vilat lagom. Nu vill jag julstäda lite……
Kram på er ♥