Till höger, vackra blommor
Till vänster, fisken i vattnet
Ovan, solen
Under över under
Gud Är
Poesi med framtidshopp, vardagsliv och kvällstankar
Etikett: Vänskap
Skrev en liten rimsaga strax efter nyår. Jag tänkte att ni skulle få ta del av den nu…
Vilse famlar hjärtat framåt
sjunger tyst en egen klaglåt
Lämnar ensam lilla skogen
kämpar på – sin vana trogen
Vilse famlar nära kanten
leker livet nära branten
Fattar tag om Fadershanden
drömmer sen om Himmelslandet
Väntar på en riktig gåva
ifrån självaste Jehova
Vilse går i Ensamlandet
väver ändå vänskapsbanden
Fastän matt hon framåt vandrar
kämpar trött bland skogens stammar
Hydran jagar runt i skogen
hittar inte Vilse Trogen
Inget spår där Vilse lämnar
Vilse skyddas av Guds änglar
Glädjen över Livets under
ger dock njutningsfulla stunder
Som en ljuv viskning gråter tystnaden, vilar i kärleken från en speciell vän, som solen kysser en vacker morgon, står hon i min trötta värld, mellan illusion och sanning.
En liten nyårsreflektion:
Tung men glad början på året…
JAG FICK IGÅNG SKRIVAREN IGEN. Bra jobbat!
Jag tränade. Testade skidspåret/elljusspåret här hemma. Jätteskönt! 4 km på ca 30 min. Svettigt! Sedan 20 minuter gummibandsträning. Känns som framsteg bara det att jag pallar skidåkning på detta vis. Har inte hänt på flera år. Känns fantastiskt. Tack Jesus!
Jag blev på våren nån sorts racerbana för tusen nålar. Jag var med Maria-kören och sjöng temamässa Mozart med mera. Men…
Maj: Magen pajjade igen.
Träningspassen glesades ut…
Och sen blev det sommar.
Johannes tog ju studenten med pompa och ståt. Skolavslutningar och kalas om vartannat.
Juli: Semester.
Augusti: Tränat promenader bara i sommar. Jag och Gud. All annan träning, skura altangolv och annat har gjort för ont.
Sep: Hösten kom i alla fall med allt vad det innebär.
Oktober: inget skrivet men magen pajjade ännu en gång och fick äntligen genom en riktig utredning på den och i november är det klart att jag har IBS Och börjar med FODMAPs-mat i december.
Nov-dec: Mer uppförsbacke men nu kantad av överraskningar. Och jag bestämde mig för att göra det som är bäst för MIG. Bland annat så överraskade Gud mig så totalt så jag blev full av både hopp och glädje och värme. Och sedan upptäckte jag att de platyhonor jag köpt hade ynglat. Och nu i veckan kom en kull yngel till och vi begriper inte hur för jag tycktes inte köpa någon hanne.
På det hela taget var året en långdragen uppförsbacke. Egentligen. Eller också var det bra. Bara det att jag har inte sett det än.
Var det inte ändå en härlig blandning av lycka, kärlek, vänskap, skratt och gråt. Det känns bra som det blev till slut, och nu ser jag fram mot ett 2015 fyllt av hopp, glädje och fler överraskningar.
Jag ska ta hand om mig själv och min familj och göra roliga saker. Det tycker jag att ni också ska göra.
Jag avslutar med en fantastisk sommarbild, för den här sommaren och hösten går till historien med all värmen.
Stora kramar
Och ett riktigt Gott Nytt År!
Någon har lagt ut ett hjärta till mig. Som underligt att så litet kan lysa upp en grå dag.
Började på en dikt medan jag bakade middags-pizzorna…
dricker vänskapste och tänker
på vad livet nu mig skänker
plockar bort porslinet sen
och sången i mitt inre den
porlar friskt ifrån Guds rike
sköna källsprång utan like
gömmer det på minnets hylla
att ta fram vid grådags mylla
vilar blicken på min blomma
färgar tankar som är tomma
många lyckliga små stunder
ljuvliga är Herrens under
någon att spegla sig i
någon att vara lika
det är skönt
det är gott
att vara vänner
att känna samhörighet
kan bara vara
kan slappna av
tillsammans
emellanåt
För några dagar sedan städade jag i ett förråd med leksaker och fann en tavla, den här, som jag skannade och vill visa hela världen för att den är lika underbar som hon som gav den till mig…
Den har tidigare suttit på väggen i ett av barnrummen för att jag tyckte att den passade där. Fast egentligen är den min. Jag har fått den i födelsedagspresent av min kompis, som har målat den själv. Att bli påmind om en vän som gjort en glad, vet ni hur det känns? Bilden fyller 20 år till sommaren och jag blev så lycklig av att se den igen. Särskilt baksidestexten…
Jag blir glad när jag tänker på Dig åxå, lix! Och saknar Dig ibland…
Kramar Maine