Jag sökte tystnaden
över bergen
genom dalen
för ljuden bedövade mig
Jag gick på vattnet
vinden blåste friskt
jag höll en hand
och själva havet blommade
Ropen utan ord
kanalisera ut smärtan
kläm och vrid
trasans sista droppar
droppar
kläms fram ur suckarna
de knäppta händernas ljud
droppar, faller
berör sina närmaste
käraste tankar
droppar, suckar
vidrör det innersta
till bäckar av tårar
droppar, rinner
smärtans förväntan
anar ingenting
men ropen utan ord
skallar i evigheten
Mitt krus, rinn över!
Intar ödmjuk position
mitt huvud sänkt
räcker Dig mitt krus
väntar
Tacksägelsen upphör inte
där barnasinnen, slitet och
mödan uppehålla sig.
Den som uppehåller riken;
himmelska och jordiska,
får upphöjelsen
väntar
Tittar upp
försöker se på Dig
överflödande hjärta
översvämmade ögon
mitt krus
Du
jag väntar
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Rinn över!
mitt givmilda hjärta
i nåd och barmhärtighet
till stallbroder och skötevän
till hög och till låg
tro
hopp
kärlek
i ett överflödande liv
Goda ting och lyckobring
ögonfröjd och hjärtenöjd
glädjefnatt och tokskratt
bröllopsdans och livslång romans
katt med garn och lekande barn
omsorgsbarm och kärleksvarm
festmat och vänskapsprat
chokladkaka och grädde smaka
vinbärssaft och korsets kraft
invärtesro och Jesustro
kryddstark och helig mark
morgonbön och välsignelselön
söndagsvila